- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:283

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilh. Aug. Detl. von Braun - Wilh. Aug. Detl. von Braun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

283

aldrig varit. Hela timmar kan jag sitta försjunken
i dandet af dessa evärdliga behag och beständigt
upptäcker jag nya, himmelska skönheter hos detta
mästerverk af all konst. I sjelfva drömmen sväfvar
hon förkroppsligad för min syn. Jag har börjat en
erotisk sång till henne.

(Bref utan adress och datum) l °). Tvenne långa
uppehåll ha’ förefallit i vår korrespondans,
det ena föranledt af k. bror, det andra af -
moi-méme. Jag tror dock att det ingalunda blifvit
orsakadt af glömska, köld eller bristande vänskap
å någondera sidan, åtminstone ej å min; utan af
ömsesidig slarfvighet, som likväl snart ångrar sig och
försvinner. Hade ej sjöexpeditionen niellankommit, så
hade jag säkert genast svarat på ditt högst välkomna
bref, på hvilket jag väntat nära 3:ne månader; men nu
beslöt jag att också vänta tills du plöjt ut din fåra
på hafvet, och åter kastat ankar i femte sjöklassens
hamn, hvarvid jag kunde vinna tv nne ändamål, nemligen
bestraffa din långa tystnad något litet, samt sätta
p för ännu en dylik till; ty på sjön förmodar jag
att du ej besvarat mitt bref. Min mening härmed var
således alldeles icke ond, och jag förmodar äfven att
din helsning med L. "att det ej var ädelt gjordt",
ej heller sades i så beskaffad mening, utan endast
var ett tillfälligt uttryck. Felat hafva vi emellertid
litet hvardera, derföre: "brpder låt oss litet jemka,
och gå halfva vägen hvar", samt dessutom högtidligen
lofva att ej ytterligare göra oss skyldiga till
något dylikt. Vänskapen liksom hvarje annan mensklig
känsla är underkastad den allsmäktiga tiden och kan
äfven lätt försvinna med den; såvida han ej då och då
godes genom umgänge eller vätes med bläckströmmar -
hoc est: lång-radiga bref. Jag vill dock hoppas att
detta halfva år, som

lo) Till densamme.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bortgang/b0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free