- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:288

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilh. Aug. Detl. von Braun - Wilh. Aug. Detl. von Braun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

288

Att kritisera och att skälla, Min vän! är icke samma
sak, Ty dä så skulle hundar gälla Som domare i konst
och smak.

Broder! På rena prosan får jag nu säga dig att jag
emottagit dina tvenne sista bref och tackar dig för
dem, fast det, sanningen att säga, icke var mycket
att tacka för; ty ovett kan man nog få fullt upp
mundtligen, och behöfver ej erhålla det per posto. Men
som äfven här din vänskap framlyser, så tackar jag
ändå. Din hand, Broder! inga sura miner, åt f änders
med allt gnabb - jag är densamme - och du äfven, vill
jag hoppas. Men innan jag ger dig försoningskyssen
vill jag "lexa upp dig" litet; jag skall enligt din
begäran försöka att göra det med munterhet.

Fy skäms - du lilla etternässla! tycker du det är
anständigt, att ord för ord recensera - och på köpet
på det sätt som skett i brefvet? Huru kan du så
behandla en vän. En versstump eller något dylikt,
som gör anspråk, kan du kritisera, men att göra
det med ett i hast hopkluttradt bref, blir alltid
kittsligt. Om jag, som du, ville vara ordryttare,
skulle jag äfven i dina bref finna hästar att
bestiga. Men bevare mig derifrån Apollo och Muserna! -
Vare nu lexan slut. Jag duger ej att informera på
detta sätt, ej heller vill jag det. Det var bra att du
återskickade mitt bref, så att jag kunde få öfverlemna
det åt lågorna. Nu intet ord mer om saken. Båda hafva
vi skällt och äfven båda blifvit bitna; således
tror jag att vi ingenting äro hvarandra skyldiga,
utom ett trofast handslag och det ger jag nu.

Jag går nu och lullar i Götheborg och gör min
grad-paseering, som ända tills nu blifvit uppskjuten;
om ej koleran kommit emellan, så hade det skett långt
förr. Mina dagar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/b0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free