- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:297

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilh. Aug. Detl. von Braun - Wilh. Aug. Detl. von Braun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

297

tingen vara öfver medelmåttan, eller också ingenting
alls, nb. bland Apollos söner. Det är besynnerligt
med mig; jag är så vacklande, så misstroende: stundom
tycker jag mig verkligen känna en inneboende kraft,
en ädel sånglust, som försäkrar mig om framgång,
bifall och rykte. Stundom åter, och oftast, fly
dessa fantomer - och lemnar min bedröfvade själ
som offer åt otillfredsställd ärelust, misströstan
och äckel för den höga konst, i hvilken jag tycker
mig aldrig kunna blifva annat än en ömklig fuskare -
det sämsta af allt. Efter en sådan kris är jag alltid
oförmögen till poetiska idrotter på en längre eller
kortare tid. Slutligen tvingas jag dock af något
"je ne sais quoi" att återvända till min kära, ofta
försmådda Sångmö, som dock i sjelfva verket utgör
mitt lifs enda och högsta vällust. Utan henne vore
jag olyckligare än tiggaren vid sin staf, och med
henne är jag ej heller lycklig; ty hon fyller mitt
bröst med så stridiga känslor af hopp om tillväxt och
fruktan för förintelse. Med något, detta medelmåttans
härskri, är jag icke nöjd; heldre, långt heldre,
tusende gånger heldre intet - intet. Ingen vän har
jag heller, till hvilken jag mundteligen kan förtro
mig och af hvilken jag kan erhålla ett sundt råd. Min
poetiska bildning har alldeles utgått ensamt från
mig sjelf. Ännu aldrig har jag hört en sakkunnigs
yttrande, vare sig förkastande eller uppmuntrande. Du
är" den ende, som någongång sagt mig ditt omdöme,
hvilket moget eller omoget, dock alltid haft den höga
förtjensten att det utgått från en ädel välmening
för både författaren och hans rykte. Visserligen
kan man bilda sig sjelf, mea det händer då ofta att
man förbildar sig. Så tillvida är dock mitt beslut
fattadt: att jag ännu en tid oafbrutet skall sträfva
framåt, för att antingen sjunka eller simma. Utgången
står i Ödets hand. Utan att vara egenkär tycker jag
mig ändock känna, att mina krafter tillåta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/b0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free