- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:302

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilh. Aug. Detl. von Braun - Wilh. Aug. Detl. von Braun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

302

följande lilla stycke är väl alldeles utom min vanliga
genre, men härtill är troligen hjertat skuld, som
blifvit litet ostyrigt på en tid. I nästa bref skall
jag skicka dig ett muntert Bellmanianskt qväde, som
ännu ej är riktigt färdigt Det heter "Bålen". Aldrig
någonsin har min rimfabrik gått så förtvifladt träget
som nu. Knappt går någon dag förbi på hvilken mina
"lass" ej ökas med en och annan nässla. Min roman har
nu hvilat en tid; jag får svårt att reda mig med plan,
ty jag vill ej hafva den Öfverdrifven som vanliga
mamsells-noveller. - -. - -

Utan datum. Emottogs d. 29 April 1835 ’8). Alla
upptänkliga tacksägelser för ditt sista oändligt
kärkomna och alltid för mitt hjerta högst dyrbara
bref, hvilket från början till slutet andas en
vänskap, som jag knappast förtjenar; men mitt högsta
bemödande skall dock städse blifva att alltmer göra
mig värdig derutaf. Jag kan försäkra dig att brefvet
verkligen rörde mig - du sjelf, som har känsla, har
väl också funnit huru ljuft, huru oändUgt ljuft det är
att se sig vara älskad. Huru sannt säger ej Tegnér i
ett af sina tal: "något högre och dyrbarare än kärlek
och förtroende kan ej den ena menniskan gifva den
andra". För mig isynnerhet ar ett bevisadt deltagande
dyrbart framför allt annat; ty allt ifrån min spädaste
barndom har det varit mitt öde att vara misskänd,
och det är tvifvelsutan grunden till det satiriska,
bittra och stundom menniskofiendtliga i mitt lynne,
hvarmed jag till och med stundom plågar mina vänner,
ehuru ingen kan älska dem uppriktigare än jag. Få
hafva förstått mig, och ännu färre skola göra det;
men de för hvilka det lyckas, hoppas jag dock skola
hos mig finna mera än hvad ytan och hvardagsminen
lofvar; jag tror mig kunna räkna dig till dessa
sednares antal, och denna öfvertygelse gör att

18)Till densamme.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/b0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free