- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:303

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilh. Aug. Detl. von Braun - Wilh. Aug. Detl. von Braun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

303

du i alla skiften blir mig kär. Detta märkte du
troligen på Carlberg. Min surmulna uppsyn, mitt skygga
väsen och min öfverdrifna bitterhet förvärfvade
mig i början, som du väl vet, många förtalare och
fiender. Dessa sågo intet annat än mina brister
och förstorade dem äfven, hvilket gjorde att jag
fåfängt sökte närma mig någon. Detta var bittert för
ett hjerta som mitt, hvilket var skapadt för ömmare
känslor, och följden blef att jag vardt ännu mera
sluten. Min verld blef mitt jag, men min bitterhet
blef mig för tung att bära inom mig - jag ville
utgjuta den på något sätt och jag blef - poet. Man
började nu inse att det åtminstone fanns något
inneboende hos mig. De som flytt mig började upphöra
dermed. Bland mina många besynnerligheter upptäckte
de måhända ett och annat godt, och jag började få,
eller åtminstone kunna få vänner. Men min slutenhet
var redan för mycket mognad för att alldeles kunna
upphöra; jag visade den ännu, med några få undantag,
mot alla som sökte mig; men jag tror jag bibehöll de
flestas aktning. En grill-fångare, som jag, förlåter
man gerna. Vid! min afgång från Carlberg såg jag med
ljuf tillfredsställelse att jag lemnade mången, som
med saknad skiljdes vid mig. Detta var mer än jag både
väntat och förtjent - men det gladde mig desto mera. -
- Jag har nu måhända tröttat dig med mitt myckna
prat om mig sjelf; men det är ljuft att draga sig det
flydda till minnes, och se huru småsaker kunna lägga
grunden till ens hela framtida själsriktning. När jag
rätt betänker, så finner jag hvad för en besynnerlig
varelse jag är; och när jag jemför mig med andra,
så ser jag idel olikheter. Grunden söker jag dock
förnämligast i min första uppfostran, hvilken jag för
roskuld vill omnämna för dig. Vid 14 månaders ålder
kom jag från mina föräldrar till min gamla farmor. I
denna enslighet, utan att någonsin vara tillsammans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/b0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free