- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:304

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilh. Aug. Detl. von Braun - Wilh. Aug. Detl. von Braun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

304

med någon jemnårig, utan att se andra personer än
hushållerskan och pigan, qvarblef jag tills jag
var nära nio år. Tidigt vandes jag således att vara
mitt eget sällskap, att gå och fundera för mig sjelf
och endast glädjas åt min fantasis skapelser, dessa
voro mina enda leksaker, andra vet jag mig aldrig
ha begagnat. Hvart jag kommer i min födelseort,
så berättar man mig en mängd, hos ett barn mer än
besynnerliga, upptåg och svar. Härifrån kom jag
i pension, fick stryk och svalt, ansågs för oduglig
af alla lärare, och snart sagdt förkastades som
den förlorade sonen af mina anhöriga. Ingenting
verkar menligare på ett ungt sinne än förakt.
Jag tyckte mig hatad, och beslöt derföre
att hata igen. Men under allt detta kände
jag en brinnande åtrå att utmärka mig, en
äregirighet utan gräns, kanske blott för jag
aldrig hörde annat än tadel. Min vedervilja för
allt abstrakt gjorde dock att jag aldrig kunde söka
utmärkelse på vetenskapernas område. Jag försökte
således än på ett, än på ett annat håll att skilja mig
från mängden, dock utan framgång - slutligen stannade
det vid ’poesien. Huruvida jag häri lyckas, det står
i Guds hand - jag vill åtminstone försöka att sträfva
framåt; men kunskaper äro likväl för detta ändamål
ett vilkor. Jag har derföre mycket tänkt på att resa
till en akademi för att hemta nödvändig bildning.
Jag tviflar icke att ej der finna hvad jag söker.
Tiden på landet blir mig alldeles för lång och af den
jemna sysslolösheten kan äfven det eldigaste sinne
blifva försoffadt. För att således rädda min bättre
menniska ser jag ingen annan utväg. Till militär
är jag icke skapad, derföre vill jag ej söka någon
fortkomst på den banan, utan heldre bemöda mig att
vinna den på den akademiska. Skulle jag möjligtvis
kunna taga graden, så har jag billigare pretentioner
på lifsuppehälle, och kan då få lemna ett stånd,
för hvilket jag har afgjord motvilja. Mest drifver
mig likväl min Sångmö till detta för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bortgang/b0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free