Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilh. Aug. Detl. von Braun - Wilh. Aug. Detl. von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
ett så magert land, utbrast jag, skakad till
kropp och själ, nästan melankoliskt i följande rim:
Barmhertige fader och Herra! Hvad ondt har jag, arme,
då gjort, Som nödgas att flacka på kärra Alltjemt
ifrån ort och till ort? Jag börjar förfärligt att
ömma, Ju längre jag hinner Gudnås, I hjertat man icke
bör döma - I bakändan nog det förstås. O. s. v.
Dessa tirader måla mina osaliga känslor under det
jag sväfvade mellan himmel och jord, utan. att få
fast fot på någondera. Jag var en fremling i båda
- en resande ka-lops. Jag tror derföre näppeligen
att jag ville göra en himmelsfärd om det som vilkor
fordrades att verkställa den i bondkärra. Eår jag
likväl en eldvagn, s-om Elias, så har jag ingenting
deremot; emedan jag har skäl att förmoda att resan
blefve ganska intressant, om man skall döma efter
Moses och Profeterna. Jag passerade äfven hafvet
på min resa, men vet deraf intet mer att förtälja:
än att jag lade mig i en koj på Öland och vaknade i
Klintehamn på Gothland. Vare detta nog sagdt om min
färd, som föreföll mig längre än en Romresa.
Nu om mitt bättre jag några ord. Min poetiska varelse
mår bra. Jag vill nu göra litet reda för dess verk
oeh gerningar och äfven skicka dig några profbitar
af de byggnader jag upprest. Kärleksqväden utgöra
härtill grunden och häraf har jag fabricerat en
förskräcklig mängd; somliga bra nog, andra återigen
mörka och orediga stundens foster. Nu har jag likväl
återvändt till min gamla och lekande genre, samt är
fast besluten att aldrig mer vilja förnedra min Sångmö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
