- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:312

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilh. Aug. Detl. von Braun - Wilh. Aug. Detl. von Braun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

312

Men apropos sjön och dertill hörande marinen, så är
ju menniskan ett bra besynnerligt djur. Icke nöjd
att slåss på vår rymliga jord, hastar hon ut
på hafvet för att der tillfredsställa denna sin
hufvudpassion och bereder sig trenne dödssätt i
stället för ett: nemligen att drunkna, brinna upp
eller skjutas; då eljest bara det sista, som jag anser
för redbarast, väntade henne i land. Q dårskap!
O menniska! O rofdjur! JNu litet till mig sjelf.
Min poetiska ådra, som under sommaren,
dels af embetsgöromål, dels af kärleksgriller,
varit förstoppad, har med höstskurarna börjat att
strömma på nytt med fördubblad kraft - ja, stridare
än någonsin förut. På de tvenne månader jag
varit hemma har jag fyllt två af mina små
böcker med peimföster, dem jag alla förnöjsamt
erkänner som mina äkta barn. Aldrig har jag känt
en sådan lätthet för att arbeta som nu,
och aldrig har jag varit så genomglödgad af sånglust
och poetisk eld. Förut var jag ofta tvekande och
villrådig, huruvida jag fått sångens gåfva på
min lott, eller endast var en eländig rimsmidare.
Nu tycker jag mig kanna en inneboende kraft som skall
höja mig öfver medelmåttan; men olycklig jag!
om jag misstagit mig häri; då är hela mitt lif
fÖrloradt; ty när man en gång helgat sig åt konsten,
är man, snart sagdt, oduglig till allt annat.
Jag vill sträfva framåt, ty jag är äregirig
- sångens törnestig har jag valt till min
väg, men far jag vilse på denna, så gör sorg
och förtviflan mig oförmögen till något annat,
och jag skall då förgås som en droppa bland
hvardagsmenniskornas hvirfvel. Tro icke att
jag är Öfvermodig, jag är nu långt ödmjukare
än när jag satte pennan första gången i hand; ty när
framåt är konstnärens fältrop, så bör ock ödmjukhet
vara hans lösen - ifall han skall lyckas på sin bana.
Äfven har jag nu börjat vara ytterligt sträng
emot mig sjelf (hvilket du så ofta och rättvist råd
t mig) och tryggt kan jag nu lof va

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/b0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free