- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:314

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilh. Aug. Detl. von Braun - Wilh. Aug. Detl. von Braun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

314

om att det aldrig kan införas uti en bildad tidning;
emellertid vill jag söka, ehuru med motvilja,
att omarbeta det ännu en gång, och det blir den
sista. Dina anmärkningar rörande detta stycke voro
för det mesta sunda, och jag skall rätta mig derefter
vid omarbetningen. En sak glömde jag säga dig, att
"Sjukfantasien1’ blef af tryckt i fyra tidningar.

Wisby den sista November 1835 21). Tusende
tacksägelser, efter vanligheten, för ditt bref. Mina
kunna omöjligt vara dig välkomnare än dina äro
för mig, och när du målade dina känslor vid deras
(brefvens) emottagande, målade du äfven mina
egna. Jag kan hela timmar dröja med deras öppnande,
för att endast glädja mig åt deras åsyn och tyngd,
ihågkommande vår lärare vid Carlberg, salig Lemkes
gyllne ordspråk: det är så roligt att vänta, när
man väntar på något godt. Således ännu en gång tusen
tack för din skrifvelse och den rena vänskap som du
uttalar deri. Låtom oss alltid genom hela vårt lif,
och trötts en kanske beständig skilj s-messa, för
hvarandra bibehålla den oskrymtade tillgifvenhet, som
vi fattat för hvarandra i den period då sinnet mest
är öppet för vänskapens rörelser - ungdomen. Det är
så ljuft att åtminstone veta sig hafva en på hvilken
man kan lita, till hvilken man kan få säga och af
hvilken man kan få höra ett uppriktigt ord. På vänner,
taget i den allmännare bemärkelsen, finnes det visst
ingen brist; men dessa, om jag så kan uttrycka mig,
äro mera ett sällskap för tungan än för hjertat;
de kunna komma och gå, utan att lemna någon tomhet
qvar. Andra har jag ej heller f or värf vät alltsedan
jag lemnat Carlberg; men äfven bland dem har jag,
enligt all verldens sätt, redan funnit falska
bröder. Dock väcker detta mera förargelse än smärta;
man sörjer endast förlusten af det man älskar.

21) Till densamme.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/b0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free