Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilh. Aug. Detl. von Braun - Wilh. Aug. Detl. von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
Du misstog dig den gången då du "förmodade
enligt vanligheten*" att vi voro af delade
tankar angående dina åsigter om den humoristiska
poesien. De reflexioner som du der gör och jag bör
tillägga: gör på ett förträffligt och sinnrikt sätt,
öfverensstämma med mina egna, och hvarföre skulle de
icke det? Som jag valt denna genre, så faller det sig
helt,naturligt att jag ansåg den för den yppersta;
ty eljest skulle jag väl prof vät mina vingsenor,
och ställt min flygt åt ett annat håll. Jag anser
äfven den finare humorn verka långt mera än våra
nyare skalders högtrafvande febuseri. De tala om idel
tårar och marter, samvetsagg och brott, helvete och
svartalfer, endast för att lägga läsarens sinne på
pinbänken; och efter en dylik lektyr blir hjertat
tungt och själen bedröfvad. Men icke är detta den
sinnesstämning som utgör vår lycka? Hvarföre skulle
vi icke vara glada? Solen ler - hvarföre skulle då ej
menniskorna göra detsamma? Sinnet skall nödvändigt
blifva sjukt, när det icke hör annat än klagovisor,
sjungne vid den Stagnelianska "theorben". Antingen
bör man sprida ut kraft, som vår store TegneV, eller
ock innerlig mun-terhet och tillfredsställelse, som
den lika store Wallenberg i sin "Min son på Galejan",
det yppersta verk i den glada stilen, som jag ännu
läst på något språk. Jag tror att jag aldrig för dig
talat om denna bok, som är långt mindre känd än den
bör vara, ehuru den upplefvat 6 upplagor, likasom
Frithiof. Nåväl! nu vill jag tala derom; men ber dig
framför allt annat genast skaffa dig den, förutsatt
att du ej har den. Vid denna boks läsande har jag ofta
verkligen fällt glädjetårar, ljufva som morgonens dagg
på blommor. "Jag är en fiende till rynkade pannor"
("icke grannar"), säger förf. i början, och huru
mästerligt ådagalägger han. ej detta hela sitt lif
igenom! Läs isynnerhet med uppmärksamhet hvad han
talar om giftermål och musik, då: "fingret knäppte
strängen, strängen väckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
