- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:316

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilh. Aug. Detl. von Braun - Wilh. Aug. Detl. von Braun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

316

tonen, tonen gick till hjertat och hjertat lyste i
ögat" - och jag är säker om att du skall erfara samma
känslor som jag. Ack, hvilken fosterlandskärlek andas
ej hvarje rad! Det bästa, ädlaste menniskohjerta
firar här sin högsta uppenbarelse. En "hedersman"
måtte den presten varit, som det står i företalet,
och han har med sin lilla bok verkat tusen gånger
mera än många andra hans bekragade medbröder med sina
tjocka postillor. Han är väl plump på sina ställen,
men äfven i denna plumphet ligger behag. Dessutom var
detta ett offer åt den’tid i hvilken han lefde, ehuru
han i många andra afseenden är oändligen långt före
vår egen, så högt beprisade tid. Man hinner ej att
rodna, bara skratta, till och med då han säger: "JSar
jungfrur falla ned, så stå de upp mamseller". När man
studerat detta snillefoster, tänker man troligtvis
som jag i ett af mina sednare erotiska stycken:
"Hilma", när hon ler:

Och sorgen skulle saligt dåras Samt börja sjelf att
le, Men brottets öga skulle tåras Och först sin egen
ondska se.

O, hur lycklig skulle icke äfven jag skatta mig, om
jag kunde lyckas att fördrifva en och annan skrynkla
på de pannor, som våra moderna poeter bemöda sig att
göra så mörka, med sina välsignade suckar - då hade
icke mitt sträfvande varit fruktlöst och jag hade
min belöning inom mig. Åtminstone vill jag uppbjuda
mina ringa krafter för att motarbeta mina bröder
i Apollo, i deras gråtmilda framfart, och till den
ändan skr ef s min "Vitterlek". Jag framställer nu
i mina små poemer lustiga, men tänkande personer,
då jag förut blott framställde tankar, mina egna
tankar. Jag har nu lärt mig känna menniskan något
litet och vill följaktligen äfven söka att måla
henne. Menniskokännedom är också den enda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 11 13:12:39 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/b0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free