- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:328

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilh. Aug. Detl. von Braun - Wilh. Aug. Detl. von Braun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

328

scener på ett spelhus, torde måhända vara aptitligt
för Stockholmspubliken, hvars uppmärksamhet, genom hr
T:s försorg, blifvit vänd åt dessa röfvare-hålor. Det
andra, en liten romans i gammaldags stil, har ett
temligen roligt och oväntadt slut, och bevisar den
gamla satsen: tillfället gör tjufven.

Dessutom sändes en liten prosaisk uppsats: "ett
berik-tigande" angående en prests vackra berättelser
om nykterhetens stora framsteg i hans pastorat. Man
bör alltid rycka masken af en skenhelig farisé,
som, berömmande sig sjelf, för publiken bakom
ljuset. Presten är en akta jesuit - egen-nyttig och
ränkfull, samt tål derföre allt hvad han får. Med
rätta hatad af sin församling, som aldrig kan berömma
honom, berömmer han sig sjelf. -

Wenersborg den 29 Maj 1838 27). Ehuru på 40 mils
afstånd, rodnar jag nästan lika mycket som en på
gerningen ertappad qvinna vid tanken på mitt dröjsmål
i uppfyllandet af en så ovilkorlig skyldighet, som
den, att till dig hembära mina varma tacksägelser
för all bevisad godhet under mitt sista vistande i
det stolta Hion. Förlåt mig dock detta (nemligen
dröjsmålet) för min kärleks skuld; ty vet att j
äg älskade mycket. Dessutom är det omöjligt att ega
någon skriflust när man har ett möte i perspektiv. Med
uppräckta händer tager jag heldre lika många dagars
vatten och bröd; ty på ett möte, må du veta, är
sjelfva Barabas lös. Du skulle bara se med hvilket
"otäckt" majestät dessa befransade nollor, eller
majorer, sprätta ibland oss eländiga subalterner,
liksom tuppar på en sophög. De dårarne tro verkligen
att de bevisa mig en synnerlig nåd, om de någon gång,
under ett dumt smålöje, rigta några ännu dummare ord
till min ringa person. Så långt har förblindelsen
gått - och vi skrifva likvisst 1838

Till Herr L. J. Hjerta,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/b0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free