Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapten Elg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det tackar jag för — jag får besök snart
för resten. Kanske måste jag ge mig i väg redan
i dag — man vet aldrig. Ja, adjö, herrarna, å,
för all del, det var ju bara mänskligt — och lycka
på resan!
På kvällen ankrade vi under Harörans fyr.
Där kände lotsarna kapten Elg. Lotsen Österlund
berättar:
— Den! Den, må herrarna tro, är galen, om
någon är. Han är teosof, se, andeskådare, eller
vad fan man skall kalla’t. Styv sjöman har han
varit och fört båtar jorden runt många gånger
om, men så kom han ut för olyckor, se. Först
dog hanses hustru och så drunkna hanses pojke,
som var styrman på en engelsman och hade tagit
engelsk examen. Och det tog honom, se! Och så
tog den dåren och gifte om sej på gamla dar
med ett ungt fruntimmer, en bondflicka inifrån
land, tokern! Och det stog inte länge på, förrän
hon bynte ty sej till andra, men han var kär
och schalu som en marskatt, gamlingen, och
märkte ingenting, stollen, se! Så blev han sjuker,
för han hoppade i och räddade en man i hamnen
i Västervik, och det var sent på hösten och det
slog sej på bröstet, se, och blev lunginflammation.
Nu hade han en liten gård nere i södra skärgårn,
se, och när Elgen blev sjuk, så sa hustrun, att hon
måste ha en karl på gården, för hon stog inte
ut med att sköta rulljangsen själv. Ja, Elgen kunde
ju varken säja till eller ifrån, där han låg på
kammarn mest som ett lik, och då så tog hustrun dit
kusin sin, se, just den hon låg inne med mest,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
