Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min gamla koster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket väl, att ju längre jag ser, blir mitt öga
mera raffinerat, och skönheten öppnar sig vidare
åt alla håll så länge jag arbetar, men jag skulle
vilja skänka er alla samma sensation — nå, det
är ju omöjligt — alltså måste jag förenkla det
jag ser — alltså får ni bara en bit av min glädje.
Men det är verkligen en välment skänk.
Det är ju för jäkligt, att ju mer man ser,
desto lågmältare måste man bli. Det är som om
gud skulle säga i örat på en: — Tag det försiktigt,
giv dom inte mer än dom tål! Förenkla det åt dom
och giv det portionsvis! (Nu vet jag verkligen
inte, om gud säger »dom». Han kanske ibland
måste hålla sig till akademien och det bestående
och säga »dem».) Han har mycket att stå i och
måste följa med sina trogna. Men, avsides sagt,
ha vi rätt många hemligheter gemensamma. Han
har upplyst mig om, att han med åren börjar
bli allt mindre konservativ, under det jag blir
det alltmera. En tråkig konflikt är i uppflög.
Men vad jag ville säga efter denna till synes
onödiga inledning är just det jag började med.
Se första raderna!
Jag fick en gång en koster. Jag fann
nämligen, att jag härute behövde ett
fortskaffningsmedel, som lämpade sig för havet. Det dugde
inte att bara stå och glo sentimentalt ut över
vidderna. Jag hade ju båtar förut, men de voro
små och öppna — och just härutanför kan det
ofta hända, att satan vill riva upp sjön och se
efter om det är lerbotten eller sten på femtio
meters djup. Då lämpar sig inte en liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
