Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Österblom, en rospigg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Österblom var mig en fan att äta snus!
— Aja, men det behövs också lite att skölja
ner’et med. Och julbrännvinet är gunås slut. Det
skötte pojkarna om så ledigt som ingenting. För
jag skall berätta, att de kom hem båda två från
Göteborg dagen före julafton. Skutan deras kom
ut för en körare på Nordsjön, som tog bort tre
man och däckslasten. Det var just som tur, för
nu fick de komma hem över julen och smaka på
strömming och lutfisk. Det är fem år sen de var
hemma sist.
— Men stå nu inte här och stampa i
förstun! Äsch, vad gör rena snön! Kaffet står på
spisen och kaggen skäller än, när man smakar
på honom. Stig in bara!
Gubben Österblom slängde lakknippan, anden
och mössan i ett hörn på förstugolvet och
kiev in.
— Men säg till i köket medsamma, så inte
kattjäklarna går på fisken.
Snart hade jag ordnat allt och fått Österblom
placerad i min bästa stol med en svart cigarr
mellan de svarta tandraderna. Han spann som
en gammal katt. Kaskarna ångade. Stormen ven
därute.
— Det är för märkvärdigt med pojkarna, sade
Österblom. För de har sett precis detsamma som
jag på sjön. Det är inte alla som har gåvan, se,
men jag har den, och de ha ärvt den efter mig.
De såg Sjöfröken ombord mitt på Nordsjön,
när de hade det som värst.
— Sjöfröken??
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
