Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myrstacken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tallarna, som kanta mina berg. De visa en
knytnäve utemot havet, där stormen härjar. De skulle
vilja höja sig högst mot stjärnorna, men stormen
böjer dem och de krypa som ormar. Men i deras
krypning ligger en sjujäkla protest.
En tall säger: — Jag har gett mig fan på att
fortplanta mig ända ned till havet, men så komma
år av stormar och tallen vrider sig i kramp. Jag
ger mig! Han ger sig, men hans tallsjäl är full
av opposition. Hans byggnad blir ett hotande
system av knytnävar och han glömmer nästan sin
fortplantningsuppgift för försvarsfrågan. Stundom
vill jag försöka se på tallens arbete rent psykiskt,
men då blir jag lika ofta rädd inför hans
symboliska kraft. Jag vet ju, att varje strå, varje lav,
varje svamp kämpar samma liv, men jag inbillar
mig att tallens liv är mera likt mitt eget. Jag vet,
att denna åsikt beror på en svaghet hos mig —
ett försök att lista ihop det mänskliga hos mig
och tallen. Jag vet, att hans gester i striden mot
vind och fattigdom icke äro mänskliga. Men jag
vet också lika jäkligt säkert, att vi människor
alltid tvingas att försöka översätta andra
varelsers språk till vårt eget mänskliga. Vilket betyder
begränsning.
Jag kom att tänka på myror just nu, därför
att en myra kröp över papperet. Stundom inbillar
jag mig, att myrorna stå socialt högre än vi, att de
ha fattat och genomfört begreppet samhälle bättre
än vi. Den, som har stått lutad över en myrstack
och sett och uppfattat deras kooperativa känsla,
måste stanna och undra, om de icke ha nått längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
