Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En trollkarl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att sjövattnet skulle stiga — och jag lag ut lite
på viken åt hararna. Det var första gången jag
provade det knepet, far min hade lärt mej det.
Och på morron, när jag kom ner till sjön, var
viken full av harar, och de satt så tätt som de
kunde sitta, viken var vit av harar. Så nog hjälpte
gubbens resäft, alltid! Jag smög mej fram förstås
och sköt en — och alla de andra satt stilla. Så
laddade jag om och sköt igen, och alla de andra
satt stilla. Och så sköt jag så länge jag hade krut
och hagel och alla, som inte var döda, satt stilla
lika förbannat. Då begrep jag förstås att de hade
frusit fast med fötterna och jag sprang hem efter
en lie och lånade granngårns höskrinda och två
hästar, och så mejade jag och körde hem två och
ett halvt lass harar, som jag sålde till Stockholm,
men jag fick inte så mycket pengar för dem, för
hare var billigt på den tiden. Det är många år sen.
Schål!
— Vad kostar den konsten att lära?
— Ja, för fängningens skull ska det få gå för
femti kronor — det är inte opris.
Häradsdomarn satt med ögon och öron på
skaft.
— Var inte dum, Engström! Det är för
dåligt med hare hemma, så lägg inte ut några femti
kronor, när vi få betala våran tjyvaffärd så dyrt!
Var inte tokug!
— Ånej, var lugn, häradsdomarn!
— Men när jag hade sålt mina harar, fortsatte
Gaj, röd i ansiktet och uppe i falsetten, så hade
jag i alla fall så mycke pengar, så jag ställde till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
