Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Osarkrak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det klokast att låta honom lugna sig inom fyra
väggar. Han ville ta en droska, men Osarkrak
ville sjunka ned i jorden vid annalkandet av
jättehunden och den store, amulettbeprydde och
pisksvängande trollkarlen, som satt vid det rullande
husets vägg.
De gingo alltså till fots, och Osarkraks
förundran växte samtidigt som hans rädsla avtog.
På bottnen av djupa klyftor, i vilkas väggar
människorna hade urholkat sina bostäder, rörde
sig den stora boplatsens män och kvinnor om
varandra. Vad ville de? Vad var deras mål?
Osarkrak fann deras beteende löjligt.
Och genom de väldiga och förunderligt
genomskinliga tarmskinn, som voro spända framför
de ofantliga fönstren, såg han deras husgeråd och
amuletter. Han såg ting, som icke ens den störste
angákok vid Kap York kände till. Och
husgångarna voro så höga att man kunde gå rak
genom dem. Men var drogo kvinnorna hudarna av
de sälar männen fångat? Och när jagades det
över huvud taget? Här gingo kvinnorna
sysslolösa utan knivar i händerna och männen gingo
obeväpnade fram och tillbaka! Ett förunderligt
land, ditt land, Knud! Men de gingo väl på
spaning efter oxar och får och svin, som du talat om?
Knud kunde icke förklara, ty Osarkrak skulle
ej ha förstått.
De gingo in genom en väldig husgång, så
bred som ett och så hög som två harpunskafts
längd, gingo uppför en trappa av konstrikt
slipade stenar och kommo in i ett rum utan britsar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
