Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVERSIKT AF DIKOTYLFDONKRNAS FÖRSTÄRKNINGSSTADIF.R 12Q
med tydliga förändringar eller omslag af ifrågavarande art må då först
nämnas de under första året blott svagt, senare utprägladt dorsiventralt
uppbyggda Tilia-arterna och Carpinus betulus (jmf. Sylvén : Om de
svenska dikotyledonernas första förstärkningsstadium etc., I, speciell del,
p. 169, p. 326, II, allmän del, p. 28). Ett skarpt utprägladt omslag i
lateraliteten från ren radiäritet till typisk dorsiventralitet finna vi hos
f/7wtf.r-arterna (se Sylvén, 1. c., I, speciell del, p. 323, II, allmän del,
p. 31) och Fagus silvatica (se SvlvÉN, 1. c., I, speciell del, p. 326—7,
II, allmän del, p. 33). Hos såväl Ulmus-artema. som Fagus utbildas det
epikotyla hufvudskottet första året ,rent radiärt (och motsattbladigt);
från och med andra året blir så skottbyggnaden typiskt dorsiventral
(örtbladen äro nu spiralställda; jmf. i det föregående!) Äfven Corylus
avel/ana har under ungplantstiden att uppvisa omslag från radiär
till dorsiventral skottbyggnad; »omslaget frän radiäritet till dorsiventralitet
är dock ej hos Corylus vare sig till tiden så noga fixeradt eller till
graden så starkt utprägladt»1 som hos Ulinus-arterna och Fagus silvatica.
Slutligen återstår så att behandla de relativt sällsynta arter, hvilka
under det första förstärkningsstadiet hafva att uppvisa
en från den under senare förstärkningsstadier i ett eller
annat afseende alltjämt väsentligen afvikande utveckling.
Hvad då först förändringar i rotsystemets utveckling beträffar, möta
vi här arter med blott under det första förstärkningsstadiet kvarlefvande,
i och med hufvudskottets efter fruktsättningen inträdande bortdöende
jämväl bortdöende hufvudrot. Ett typiskt exempel på en dylik art erbjuder
Anthriscus silvestris. De hos denna förekommande, med ambirötter
försedda, vid moderväxtens bortdöende isolerade rosettgrenskotten äga
dock biologiskt sedt i sina ambirötter en fullständig motsvarighet till
hufvudskottets hufvudrot.2 Såsom ytterligare exempel må nämnas
Aco-nitum-artevna (se irmisch, Th.: Ueber die Keimung und
Knospenbildung des Aconitum Napellus. Zeitschrift für die gesammten
Naturwissenschaften. Herausgeg. von dem naturwissenschaftl. Vereine für
Sachsen und Thüringen in Halle. Halle 1854, p. i8i—93; SvlvÉN,
1. c., II, allmän del, p. 70; Warming : Om Skudbygning etc., p. 44).
De väsentligaste och mest påfallande förändringarna eller omslagen
i utvecklingen träffa dock äfven här skottsystemet. Vi finna sålunda här
arter, hvilka under ungplantstiden visa ett mot det under senare år
1 Sylvén, 1. c., II, allmän del, p. 30.
* Om utvecklingen hos Anthriscus silvestris se Sylvén : Om de svenska
dikotyledonernas första förstärkningsstadium etc., I, speciell, del, p. 146, II, allmän del, p. 60,
Warming, Om Skudbygning etc., p. 102—3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
