Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
NII.S SYI.VÉN
väsentligen afvikande öfvervintringssätt; äfven arter med först under
senare år inträdande utbildning af föryngringsskott, olika moderskottet,
möta här.
Såsom arter med efter första gången inträdd blomning förändradt
öfvervintringssätt må först nämnas Arnica montana (jmf. SVI.vén: Om
de svenska dikotyledonernas första förstärkningsstadium etc., I, speciell
del, p. 19, II, allmän del, p. 56; Nilsson: Dikotyla jordstammar, p. 180)
samt Centaurea scabiosa och jacea (se Sylvén, 1. c., I, speciell del, p.
33—4, II, allmän del, p. 54, p. 56), hos hvilka öfvervintringen under
ungplantstiden sker på vintergrönt rosettstadium, under senare år,
efter första gången inträdd blomning, på mer eller mindre slutet
stadium: mer eller mindre slutna vinterknoppar utbildas. På liknande
sätt har jag äfven funnit Plantago major (se Sylvén, 1. c., I,
speciell del, p. 72, II, allmän del, p. 56) och Verbascum nigrum (se
sylvén, 1. c., I, speciell del, p. 76, II, allmän del, p. 54) förhålla sig i
naturen. Äfven de under ungplantstiden mer eller mindre fullständigt
vintergröna, pollakantiska Ga Hum–arterna: G. uiiginosum, palustre,
(ro-tundifolium), silvestre, verum och mollugo (se Sylvén, 1. c., I, speciell
del, p. 66—7, p. 69—70, II, allmän del, p. 20, p. 25—6; Cleve, Astrid:
Studier öfver några svenska växters groningstid etc., p. 59; Brundin:
Bidrag till kännedomen om de ’svenska fanerogama örternas
skottut-veckling etc., p. 48—9) torde såsom äldre, efter första gången inträdd
blomning, ej längre vara att räkna bland vår floras vintergröna arter
och sålunda närmast hithöra.
Såsom arter med först under senare år, först efter första gången
inträdd blomning, inträdande utbildning af föryngringsskott, olika
moderskottet, må till sist exempelvis nämnas Campanula rapunculoides (se
Sylvén : Om de svenska dikotyledonernas första förstärkningsstadium
etc., I, speciell del, p. 54, II, allmän del, p. 65) och rotundifolia (se
Sylvén, 1. c., I, speciell del, p. 55. II, allmän del, p. 54), Valeriana
officinalis och excelsa (se sylvén, 1. c., I, speciell del, p. 60—1, II, allmän
del, p. 68) samt sannolikt äfven Thalictrum-arterna (jmf. Sylvén, 1. c.,
I, speciell del, p. 266, II, allmän del, p. 67). De för dessa arter under
senare förstärkningsstadier utmärkande utlöparskotten saknas nämligen
ännu under det första förstärkningsstadiet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
