Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
C. O. NORÉN
nämnda lokalerna. Hvad materialet åter beträffar, är det alldeles
detsamma som det, som sa’mmansätter hafsküstens sandfält och dyner,
nämligen fin, hvit eller gulbrun kvartssand.
Enligt erikson är det hufvudsakligen följande yttre förhållanden,
som inverka på de psammofila växterna och ge dem deras säregna
prägel: »en torr och het luft, en intensiv belysning, en torr och varm
näringsgrund, blåst på mera vindöppna lokaliteter, samt. hvad de
psammofila halofyterna beträffar, därjämte en salthaltig näringsgrund
(1. c. p. io). »Alla dessa yttre faktorer»’, tillägger han, »gifva denna
vegetation en xerofil prägel». cowles framhåller desutom (1. c. p. 107
och 109) sandens egenskap att hastigt upphettas och åter afkylas,
hvilket åstadkommer stora temperaturskillnader i marken mellan dag och
natt, sommar och vinter. Härigenom införes enligt hans uppfattning
ett arktiskt element i den psammofila floran. Psammofyternas xerofila
karaktär, som påpekas af de flesta författare, är alltför tydligt
framträdande för att kunna dragas i tvifvelsmål. Emellertid synes det mig,
åtminstone hvad sandfloran på Vänerns stränder beträffar, som om
denna xerofila prägel ej så mycket skulle vara framkallad af
vattenbrist, som fastmer af andra faktorer såsom markens tidvis mycket starka
uppvärmning och tvära afkylning, den intensiva solstrålningen och
blåsten. Sanden är nämligen i allmänhet ej så torr, som man kanske
föreställer sig. T. o. m. på dynernas topp träffar man, såvida ej en
ovanligt läng torkperiod rådt, vanligen fuktig sand på ett djup af blott
10—15 cm. Möjligt är, att förhållandena gestalta sig något annorlunda
på hafsstranden med dess stora dyner; emellertid förtjänar det påpekas,
att Warming 1 vid ett besök på en af Danmarks största dyner,
Studeli-Mile, fann, att på dynens topp den fuktiga sanden vidtog på ett djup
af c:a 10 cm. oaktadt vädret under ovanligt läng tid varit torrt. För
öfrigt äro de flesta sandväxter försedda med mycket djupt gående
rötter, sä att de sällan sakna tillgång till vatten.
De flesta författare på området pläga indela sandsträndernas
vegetation i vissa med stranden parallela bälten, hvart och ett med sina
karaktärsväxter. Så indelar warming2 de danska sandsträndernas
vegetation i följande bälten från hafvet åt landet till räknadt: 1)
Sandstranden, »de psammophile Xerophyters Formation , 2) Havklitten,
»Hjelme-(Psamma arenaria) Formationen» och 3) Sandmarken, Sand-
1 Exk. til Skagen, p. 68.
’’ De psammoph. Form. i Danmark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
