Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I2S
la hagen äl eryptogamernas kännedom, hafva dervidlag
företrädesvis utvalt Mossorna. Deraf liar blifvit en följd, att
afhandlingar, berörande Gry ploga miens andra delar — om
vi undantaga de mera i utlandet än liiir hemma frejdade
algologiska arbetena af Agardh och Areschoug — alldeles
uteblifvit. Sä mycket angenämare då, all ändtligen se en
skrift, behandlande de niångformiga Lichencrnas
förhållande till en af våra märkvärdigaste provinser, och hvars
vetenskapliga värde är så vidt öfver vårt beröm, som dess
inflytande bör blifva mäktigt på lafvarnes studium bland oss.
Sedan Förf. antydt huru Gottland ända från Linnés
intill närvarande tid, genom sin skiftande och rika, om
det södra Europas subalpinska region påminnande
vegetation — frambragt genom samverkan mellan landets
milda, insulariska klimat och den alstringsförmåga, som
tillhörer kalkbildningeu — varit ett föremål för skarpsynte
forskares (Rosén, Wahlenberg, Säve, Nyman, F. G. Afzelius,
Hartman d. y., ni. 11.) flitige iakttagelser, nämnes, alf dessa
forskningar dock nästan uteslutande gällt den pbanerogama
vegetationen. Den afhandling, hvari Förf. redogör för sina
under en sommarvistelse år 184a på Gottland gjorda
observationer och fynd, sönderfaller i 2:ne delar, deri Förf.
först lemnar en framställning af »märkvärdiga Laf-former
och för Svenska Floran nija Laf-arter, funna pä Gottland.»
Gottland bar redan länge ägt sitt anseende såsom
hemland för deri för ön egendomliga Gyalecta gcoica och
såsom den trakt i norden, hvarest nian träffar samlade alla
de utmärklasle, kalkgrunden tillhörande jordlafvar, dem
Skandinaviska floran hyser: Parmelia crassa, I’■ lendigera,
Biatora decipiens, B. fulgens och Lecidea vesicularis,
hvilka annorstädes blott förekomma på någon enstaka lokal,
men här visa sig under de fullkomligaste former på
bergens öfversta, skoglösa slätter. Det är här kalk—lafvarne
mest obehindradt få utbreda sig; granithildningens
deremot inrymmas, såsom innästlade främlingar, blott ganska
sparsamt på dess från fasta landet öfverförda spillror. Laf—
vegetationens massa på Gottlands kalkklippor utgöres af
Parmelia murorum, Lecidea albo-atra och Sagedia viridula
jemte Pärm. calcarea. Öfver hvarandra af dessa arter,
synnerligast öfver Sagedia viridula lemnar nu förf. utförliga
ocb noggranna anmärkningar, beträffande den olika loka—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
