Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
ala: och alæ betacka med sin ena kant earina, kallas
vcxil-lum det yttersta, alæ de inre, och de 2 bladen, som
utgöra earina de innersta, fästan vexillum står närmare axeln
ocb earina ar i inlloresoensens periferi ocb står således
ytterst emot ugat.
Deremot kallar jag sådane delar eller organer, som
vända sin rygg emot bloiuslei axeln, t. ex. vexillum, for
postica (bakre): dem, som vända sin rygg emot braetcan,
kallar jag antica (främre), ocb dem, som vanda ryggen
5t sidorna, lateralia (åt sidan sittande) samt dexterum ocb
sinistrum (det hof]ra och venstra) efter den ställning de
hafva for ögat, mt.n icke i afseende på blomsteraxeln.
Den del, som sitter rätt innanför en annan del af
cn annan bloiudels-krans, kallar jag parallel med denna
(icke, såsom man vanligen brukar, opponerad emot denna).
Således är den minsta ståndaren hos Papilionaceas parallel
med vexillum, den största ståndaren parallel med det
udda kalkbladet och icke, såsom vanligast säges,
opponerade mot dessa.
Denna terminologi galler äfven för alla följande
observationer.
Anmärkningar.
Papilionaceerna hafva det märkvardiga, att deras udda
kalkblad sitter parallelt med bractean, d. v. s. är anlicum
(dtt främsta, då deremot det vanliga hos andra
Fanerogamer är, att det udda kalkbladet ar posticum (det
bakersta). Älan jemföre t. ex. dess blomma med en Labiats.
Derigenom blir denna blomma bakvänd emot dc vanliga
och i sjelfva verket cn flos resupinatus. Deraf kommer
alt ståndarne hos en Papilionacé vetta emot axeln, men
t. ex. hos en Labiat emot periferien af blomslergrenen.
Orsaken till denna märkvärdiga egenskap måste
sökas deruti, alt en ny eller till utvecklingen sednare axel
blifvit förkrympt och med detsamma en bractea försvunnit.
Denna bractea återfinnes bos en del slägten af
Papilionaceerna, neml. hos de arler deraf, som hafva en flos
solitär us och en articulerad blomstjclk. En sådan ny bractea,
hvilken jag kallat bracteola, finnes t. ex. hos alla de spe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
