Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
cies af Ononis (se fig. 5), som hafva en utdragen och
articulerad peduncuius unifloriis, äfvenså lios dv lika
spe-cics af Medicago, lios Lathyrus, t. ex L. Aphaca och
tydligast. hos Lathyrus an gulatus etc.
Såsom denna hractcola naturligtvis iir elt förkrympt
blad, så måsle man tänka sig den med 2 stipler såsom
dc andra bladen på växten. Deraf händer alt på vissa
species stiplerne endast äro qvar af bracleolati och sjelfva
bladet deremot försvinner, hvadan man återfinner hos dessa
species 2:ne bracteolæ, som äfvenledes sitta postice.
Tydligast och allmänt anmärkte äro de hos Ulcx; likväl
finner man dem högst olika stora bos olika species af delta
slägte, t. ex. mycket stora hos V/ex europwus och
mycket små, nästan försvinnande hos Ulex nanus. Men de
finnas äfven bos andra slägten, t. ex. Phaseolus, flera
species af Genisla (sylvestris, virgata Flonst. germ.),
Eutaxia m. 11.
Jag har härmed velat säga, alt den synbara bractean
icke alltid ar den rätta eller sista bractean, ulan alt
grenen gjort forsok till ünnu cn axel, hvarmed en sednare
hraclca, eller en bracleola, m.islc uppkomma. Denna
bracteola kan antingen visa sig såsom bladskifvan af ett
förkrympt blad, eller ock såsom de 2 stiplerne, då
blad-skifvan försvinner; det förra äger rum hos Ononis m. fi.,
det sednare hos Llex m. fl.
När man nu länker sig, att det typiskt finnes en ny
gren eller axel, som förkrympt, men som understundom
bar braclean <|\ar, så blir laget af kalkens uddblad, som
närmast borde vara opponcradl emot bractean, normalt,
när det finnes hos 1’apihonaccerna alllid parallelt med
den synbara bractcan, emedan den i sjelfva verket är
opponerad emot den braclean, som försvunnit.
Kilkbladen äro vanligast valverade (valvata) d. v. s.
betäcka icke hvarandras kanter, men detta härrör deraf
att spetsarne äro smala. Hos flera slägten, som hafva
bredare eller djupare delta kalkblad, finner man deras
æstivalion sådan, all det udda kalkbladet är ytterst och
betäcker de två bakie bladen. Sådan ar den t ex. hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
