Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISO
äro både till form ocli tillväxt bestämde. — Af samma
lanke är i hufvudsaken li. v. Mcrcklin, ehuru den
något modificcras genom det erkännandet, att hvarken i
knopparnc eller i embryo någon axel finnes ofvan bladen
eller cotyledonerna, om ej en punkt, som snarare tänkes
än observeras.
A. den andra sidan har den mening blifvit framställd,
att växten är hopfogad af vissa individuella, sins emellan
lika delar, hvarje ägande förmågan af alla vitala
förrättningar. Tillväxandet sker, enligt denna åsigt, ej genom
en förlängning af axeln och de appeudikulära delarnes
utbildning derifrån, utan derigenom, alt beständigt nya
sjelfständiga delar fogas ofvan hvarandra. Axeln är
således ej en enda, som uppbär många blad, utan
sammansatt af lika många delar som den uppbär blad. Denna
hypothes tillhör C. H. Schultz, som kallar dessa
särskilta delar anaphyta, och således nekar växten vara en
individ, hvilket åter hvarje anaphylon är. Men äfven
Schultz antager skillnaden mellan axel och blad, ehuru
mera till formen än beskaffenheten.
Slutligen gifvas några forskare, hvilka alldeles icke
antaga en sådan skillnad, utan anse stammen blott
sammansatt eller åtminstone frambragt af blad. C. Fr. Wolff
var den förste, som framställde denna åsigt. Han visar,
att alla växtens delar uppstå af en närande saft, som
befinner sig i mer eller mindre condenseradt tillstånd; der
den hastigt framtlödar utvidgar den sina blåsor (bullulæ)
till kärl, der den stadnar af sin egen mäktighet bildar den
nästan klotrunda celler; i stjelkens öfversta spets (hvilken
ban kallar »punctum vegctationis») utgjutes denna saft
mellan de nyaste bladen och der bildas beständigt nya
blad, hvilka sammanhopade constituera sjelfva stammen
(denna är föreningen af alla bladskaften); stammen
tillväxer således ej beständigt och före bladen, utan dess
leder bildas periodiskt samtidigt med bladen, af hvilka
den således är sammansatt eller frambragt. — Äfven E.
Meyer biträder denna åsigt, hvilken ban ytterligare
utfört genom att förklara växternas stammar och grenar
vara sammansättningen af de i hvarandra stuckna
nedersta bladdelarne (— bladet består nemligen, enl. Meyer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
