Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIS
tens budömsning. De äro neml. endast celler, hvilka
börjat lösgöra sig.
Yi skola nu jemföra stjelken* vårtor eller parasitiska
rötter hos Cutcuta europæa med rutterna i jorden. Det
är bekant, att arterna af slägtet Cuscuta gro i jorden,
derefter växa i höjden med rak sljelk och om de uppnå
någou yaxt, som har saftig sljelk, icke endast linda sig
omkring densamma och utbilda vårtor, utan de intränga
med dessa vårtor uti den saftiga stjelken och hemta der—
ifrån sia näring. Så snart Cuscutan har uppnått en annan
växt och der fastsugit sig, utdör stjelkens nedre del med
roten; men detta sker äfven om växten har fast sig vid
en uttorkad stam eller till och med en jernstång, hvarifrån
den icke kan hemta någon näring. Äfven bortdör växten
om den icke träffar något föremal hvarpå deu kan fästa
sig och hemta näring, oaktadt nog näring finnes för
densamma i jorden. Uti Berlins botaniska trädgärd har Uink
sett en mängd unga stånd af Cuscuta europæa växaude
på en öppen plats, hvarest den förmodligen uppkommit
genom tillfälligtvis utspridda frön; men alla bortdogo då
de uppnått en höjd af 6 till 8 tum, emedan de icke
träffade några andra växter, med saftiga eller styfva
stammar, att fästa sig vid. Stjelkens sugvårtor hos
Cuscuta-arterne hafva åtskillig form, men merendels äro de
trubbiga, kägellika med afrundad spets. Ofta sammanflyta
tvenne, tre eller flere med siu basis och de fä då
utseende af en kam. En sådan enkel, ännu icke inträngd,
vårta visade i längdgenomskärning och under 182 gångers
förstoring följande:
Det yttersta cell-lagret vid sidorna bestod af
papill-1 ika, framstående celler, liknande rotspetsarnes papiller.
Härpå följde tre rader af rundade parenchym-celler,
hvilka i en båge omgåfvo bela vårtan. I vårtans midt befanp
sig en trubbig kägla af långsträckta, smala, nästan
parallela celler, hvilka utgjorde vårtans kärna. Dessa cellers
riktning var lodrät emot stjelkens axel. Stjelkens
växtfibrer äfvensom barkens cellrader hade icke ändrat
sin riktning, undantagande de båda yttersta
cellrader-ne i barken, hvilka gjorde en lindrig böjning emot
vårtan. Uti vårtans kärna, som föröfrigt var mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
