Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klippornas. Längre i öster inuti Finska skärgården blifva
öarne deremot växtrikare och erhålla i allmänhet ett
behagligare och skönare utseende. Fasta Åla nd åter är i
allmänhet oändligen vackert; dalar och höga berg
omvexla ständigt med hvarandra. De skönaste utsigterna
äro vid Kastelholm, Sunds prestgård samt Jomala kyrka
m. fl. Derjemte finnas ganska många vackra ställen i
Hammarland och Finström, såsom vid Skarpnåtö och
Bastö m. fi., der bela landets vegetation likasom tyckes
vara concentrerad och der naturen verkligen tyckes vilja
visa sina mästerverk i prakt och skönhet. Några större
slätter finnas ingenstädes, utom vid Haga kungsgård i
Saltviks socken. De högsta bergen ligga föröfrigt i
Ge-ilia och norra Saltvik, der Orrdalsklinten (omkring 600
fot öfver hafvet) anses såsom den högsta punkt på bela
Ål and. Betydliga bergsträckor träffas dessutom i södra
Jomala och Lemland samt på Eckerö. Berg, dalar och
vikar hafva sin hufvudriglning från norr till söder, endast
på några ställen i Sund är deras rigtning motsatt eller
från öster till vester. Några egentliga strömmar eller
vattendrag finnas deremot alldeles icke; blott en och
annan liten obetydlig bäck träffas i Saltvik och södra
Finström. Träsk och smärre insjöar finnas i mängd, ehuru
ingen af betydenhet.
Ålands bergformation är alldeles af en egen
beskaffenhet, olik den både på Svenska och Finska sidan. Hela
Åland hvilar nemligen på en grund, bestående af röd,
groftärnig granit, af Linné kallad Saxum alandicum och
beskrifves sålunda: v>tota fere Alandia insula pro
funda-mento agnoscit petram e spato opaco rufo compositam,
paucis admodum heterogeneis particulis immixtis.» I den
sydöstra och östra skärgården träffas ock derjemte en
mörkgrå, skimmerrådande bergart med hvila quarts-ådror.
Kalksten finnes dels uppkastad vid stränderna, dels lös
i jorden, men verkligt kalkbrott finnes nästan
ingenstädes. Jordmånen är i allmänhet stenbunden, beslående
än af lera, än af sand, uppblandad med åtskilliga andra
jordarter.
Vegetationen är på de flesla ställen ganska yppig,
men mindre rik på mångfalld och arter. Skogarne beslå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
