- Project Runeberg -  Botaniska notiser / 1852 /
139

(1839-1846)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

139

ifrån hvarandra till något öfver 4 fot. Inom år 1849,
hvilket dock är sällsynt, intog vattnet den största höjd 4
gånger under sommaren, och vexlingarne skedde, som
äfven är ovanligt, inom en kortare lid af få veckor.
Vattnet står vanligen högst under S. V. och S. O. vind,
deremot lägst under N. V. och N. Stigande bebådar och
underhåller regn, fallande torka, hastiga förändringar
ostadig väderlek. En följd af vattenhöjdens ombytlighet äro
strömdrag i sunden, antingen ut- eller inåt. Vanligast är
vattnet lägst efter islossningen i Maj, då merendels svår
torka infaller, men högst om hösten i Okt. (stormtiden).
De inre vattnen isläggas i Dec., de yüre och större i Jan.,
och islossningen försiggår mot slutet af April eller i
början af Maj; begge fallen oftast under bar mark.

Frost inträffar väl någon gång under sommaren, mera
i de Irakier, som ligga sankt eller hafva åt norr en
sumpig nejd. Den är nästan alltid mycket svag, med blott
synbar verkan på de ömtåligaste växter, såsom bönor,
potatisskaft, ormbunkar m. m., aldrig så svår, att egentlig
missväxt orsakas. Svårast var frosten 1851.

Missväxtår äro, likasom äfven yppiga sädesår, högst
sällsynta. Svaga, medelmåttiga och goda år förhålla sig
till hvarandra såsom 2:4:4. Orsakerna till mindre
afkastning äro för mycket torka eller väta, mask, otjenlig
blomtid, frost (obetydligt) samt hufvudsakligast jordens
oriktiga behandling.

Norrsken i N. och N.O. inträffar om vintern ofta,
stundom med ett rödaktigt sken i ostliga kanten; bebådar
vanligast köldens slående.

Den mist eller sjötöcken, som höljer hafvet mången
gång,- drager sig i däldfåror hastigt någon gång från N.
åt S. öfver landet och qvarstannar någon tid. Dimmor
äro föröfrigt ej så allmänna.

Åland, såsom varande bergigt och öfverallt omgifvet
af haf, eger i allmänhet ett myckel sundt klimat. Den
tempererade väderleken, de nästan alltid rörliga, renande
vindarne och den nästan öfverallt befintliga torra jorden
(ty jemförelsevis finnas få sumpiga och lågländta irakier)
hvarken väcka eller underhålla smitta eller andra
endemiska sjukdomar. Allmogens luftiga och rymliga bonin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:34:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/botnotiser/1852/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free