Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4C
Söndagsqvällen d. 1 Maj sågo vi S:t Melenas
klippmassa uppskjuta ur hafvet och påföljande morgon inlupo
vi pä Jamestowns redd, saml qvarlågo der till påföljande
qväll den 3. Hvad jag således har alt om denna lilla
ös vegetation omförmäla inskränker sig ej till mer än
knappast Irefjerdedels dygns iaktlagelser. På något
afstånd sedd företer denna ö det kalaste, otrefligaste och
ohyggligasle ytlre man kan tänka sig; allestädes slupa de
branta bergen i hafvet rödgrå och dystra, ej ett grässtrå
upptäckes der, och endast innerst i djupet af de trånga,
krokiga, afgrundslikt djupa dalarne framskymta några gröna
tecken till lefvande lif, likasom inan öfverst på hjessan af
den höga ön ser spår af små mörka skogsdungar. Så
afskräckande forsla utseendet än är och så hopplöst det än
ser ut all här söka och finna ringaste spår af elt
tropiskt klimals yppiga alster, så förändras dock scenen
betydligt när man öfverskådar ön från det inre. 1 centern
af den 12 eng, mil breda öplatlen reser sig den, jag tror
minst 3—4000 fot höga Dianas peak; här är knuten för
det bergsyslem, som bildar skeletlet till S:t Helena (och
någol annat finnes nästan icke), och härifrån utgå till alla
kanter af densamma höga, skarpa, slingrande åsar,
lemnande mellan sig förfärliga djupa dalar. Närmast dessa
centralberg är ön täckt af en nästan yppig vegetation, rika
täta skogar, hvilka tränga sig ner i de närmaste
afgrun-derna och der och på åsarne bilda läcka situationer,
hvarest tjusande villor pittoreskt framslicka. Blickar man
åt norr, så ser man mot hafskanlen de dil löpande åsarne
ulplalta sig i en temligen bred högslätt, der det
allbekanta Longwood är belägel; närmare Diana-piken öppnar
sig den vackra dal der Napoleons graf ligger. Ser man
deremot åt molsatla sidan, så öfverbliekar man en trakt af
den hiskligaste nakenhet, hvilken ej bättre kan skildras
än om jag liknar den vid elt ögonblickligen plötsligt
slel-nadt, af stormen skakadt eldhaf, spels vid spels, afgrund
invid afgrund, allt rödt, bart och sönderbrutet — detta
är utseendet. De öfriga dalarne äro någorlunda drägliga,
men endast åt ell håll, nemligen åt Longwood till,
förekomma odlingsbara fiilt af någon utsträckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
