Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Hos ile tvåkönade finnas generationsorganerna
antingen förenade tillsammans i samma medelpunkt af
in-volucrum, eller fördelade i två giupper, eller i särskilda
involukral-kransar. I det sistnämnda fallet sitta
hanblommorna i spiral i vecken af involukralbladen omkring
hon-organerna, som äro förenade i en grupp vid spetsen af
receptaculum commune. Hanblommorna kunna vara axil—
lära, men icke honblommorna. De förra utvecklas först.
§ 2. Involucra floralia. Dessa äro af två slag:
perichælium för tvåkönade och honblommor, perigonium
för hanblommor.
Perichælium består af en eller flera kransar af blad,
som bilda en långsträckt nästan sluten knopp. Bladen
likna stjelkens och äro egentligen blott en transformering
deraf. De aftaga småningom i storlek utifrån inåt.
Sednare, då frukten utbildas, äro de innersta längre och
skilja sig från stjclkbladen genom form, finare väfnad och
mattare färg.
Perigonium är tjockare än perichælium. Bladen äro
större och mera konkava. Af perigonia äro tre slag
gemmce, capitula & disci.
Knopplika perigonier (gemraæ) äro vanligast och likna
mera perichætierna. De äro kortare, större och bestå af
finare ofta röda blad, aftagande i storlek inifrån utåt.
De äro den enda formen hos hanblommor i bladvecken.
1 lufvudformiga perigonier (capitula) sitta alltid i
toppen, hafva klotrund form med stora blad, vid basen si id—
omfattande, uppåt afsmalnande, aftagande i storlek utifrån
inåt och slutande der de egentliga generationsorganerna
vidtaga. De hafva ofta ett bart skaft genom stammens
förlängning t. ex. Splachnum, Tetropiodon, Tayloria.
Stjernformiga perigonier (disci) likna Fanerogamernas
blommor mera än de hufvudformiga. De finnas hos Mnium,
Polytrichum, Pogonatum, Dawsonia och andra af Bryaceæ
och Polytricheæ. Bladens utseende afviker mycket från
stjelkbladens: de äro större, kortare, horizontelt utbredda
vid öfre hälften, ega finare konsistens och egendomlig
färg, från ljusgrönt till gult orange och purpurrödt. De
blifva mindre ju mer spiralen närmar sig till blommans
axel, men i motsats till capitula bildas de i blommans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
