Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«1
den subalpina regionen mellan fjället Walloive och Laiselfven i
Piteå Lappmark. I Prof. Fries’ herbarium finnes ett exempl.
från Tännforsen, och ett från Fort Entreprise i Nord-Amerika.
Rotstock afkoriad, ned.-ändande mindre starka rottågor.
På ett exemplar, som jag sett, funnos 2:ne mycket korta,
intill stråets bas tryckta, upprätta, bladbärande skott. Stråen
oftast få tilkammans, tuflika, slutligen knappast fotlånga, i
toppen något böjda, vid basen plattadt trinda, strimmiga,
upptill trubbkantiga; nedtill beklädda af talrika bladbärande
slidor, högre upp af tvenne strutlika slidor, h v araf den öfversta
ej uppbär något blad. Bladknippeslidor i kanterna fria,
upplösas sparsamt i fibrer; stråets äro i spetsarne uppsvällda och
nätådriga samt mörkt hinnkantade. Bind trådlika, upptill
plattade och glatta, nedliü trubbkantiga. Ax nästan
klotrundt-äggformigt, 3 lin. långt. Fjäll i någorlunda jemn proportion
smärre, utdraget triangulära, 3 gånger längre än basens bredd,
helt och hållet gråsvarta, föga spetsiga, det nedersta större,
trubbigt, omslidande stråets topp, genomdraget af 3—5
ljusare nerver. » Ståndarknappar aflångt jemnbreda, sex gånger
längre än strängarne.» Ullen vid basen afsmalnande, något
dragande i rödt.
Det synes intet tvifvel underkastadt, att denna form
förtjenar anses som egen art; såväl det egendomliga utseendet
af det slankiga strået, vid hvars bas finnas antydningar till
stoloner, som den sparsamma rödaktiga ullen tyda på en
för-vandtskap med E. russeolum, medan växtens tufvighet och
hela habitus mera närma den till E. vaginatum.
Stån-darknspparnes längd har jag ej kunnat undersöka, då de
af mig sedda exemplaren voro redan för mycket mogna. I
alla hänseenden tyckas de för densamma uppgifna karaktererna
distinctiva, och upptäckten af denna art fyller ovedersägligen
den lucka, som förr förefanns mellan E. vaginatum och de
andra fjällformerna af detta slägte.
Vid genomläsandet af den af Nylander meddelade
diagnos och beskrifning på denna art*) synes det alldeles påtagligt,
att den der menade »ad sinum S:ti Laurentii freti Beringii et
in Americæ borealis plagis arcticis» är den samma, som den
*) Meyers har jag ej haft tilllëlle alt se.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
