Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litt
att anmärka *). Af mera intresse för Svenska Botanister
synes oss förtjena anmärkas, att Atriplex crassi/olia, först
urskild som Europeisk i Sverige, förekommer spridd, längs
både oceanens och medelhafvets kuster; att vår Rumex
obtusi-folius ej finnes i Frankrike**); att Rumex domestiexis
deremot odlas och i Jura förekommer som förvildad (namnet,
som af Prof. Wahlenberg högeligen klandrades, blir derigenom
ganska lämpligt); att af Euphorlia förekomma ej mindre än
47 väl skilda arter, dà egentliga Tyskland har 26, S.
Sverige blott 6, medlersta 2 och endast en hinner polcirkeln.
Men ännu sydligare tilltager både slägt- och artantalet i
ännu större proportion, så att man nästan måste förtvifla
om bestämningen af denna synnerligen svåra familj. Vidare,
att blott Uhnus montana och campestris i Frankrike äro
egentligen inhemska, men Ulmus effu~sa, som ett mera
ostligt träd, förekommer blott "planté de long des chemins
etc.", att slägtet Quereus har 12 arter, hvilket dock är vida
mindre än Italien och Spanien. Slägtet Salix behandlas i
likhet med de hos oss antagna åsigter; öfverensstämmelsen i
för båda länderna gemensamma arter är anmärkningsvärd.
Af Allium upptagas 37 artes; bland dessa äro dock flera
endast odlade, andra tvifvelaktiga t. ex. Allium
complana-tum, hvilken visserligen icke är skild från Allium oleraeeum;
deremot saknas Gagea minima och spathacea. Af
Nar-cissi förekomma 20 arter, utom flera hybriditeter, ända till
tredje och fjerde led; äfven så bland Orchiderna, hvilka man
hittills icke trott böra räknas till vagæ. Sparganium affine
förenas med natans, men Ruppia brachypus upptages som
egen art. Denna, endast från Toulon angifna, är i Sverige
redan antydd af Wahlenberg och nu urskild af svenska florans
*) Betula verrucosa benämnes alba och, ehuru den glatta formen
rätteligen antages såsom hufvudart, bibehålles för den namnet B. pubescens.
Skall namnet alba bibehållas för någon, är den B. pubescens glabra,
ty 1) är den den allmännaste i våra skogar och enda i fjälltrakter
förekommande; 2) är det denna, och ej verrucosaj som har den hvita
barken, hvaraf namnet; 3) finnes i alla Linnés diagnoser intet ord,
som häntyder på B. verrucosa„ utan blott på B. glutinosa t. ex.
foliis ovatis serratis. Men då det säkert blir en stridsfråga, så länge
vetenskapen varar, om de äro skilda arter eller icke, är bäst att behålla
namnet B. alba endast i denna collectiva mening.
**) Författarne benämna Rumex divaricatus Rumex Friesii,
endast på grund deraf att Linné i Spec. Plant, till sin art citerar ett
synonym af Tilli, som tillhör B. pulcherj men då Linné sjelf
öfver-flyttar detta synonym från sin art (Mant. IL p. 369) till pulcher
bevisar ju detta raka motsatsen. För öfrigt är denna art Muntings och
alla äldre författares Lapalhum folio obtuso.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
