Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
2. Glabrescens: foliis brevibus, plerumque utrinque
gla-berrimis lucidis.
a. intermedia: frutex parvus subhumilis, foliis sæpius
låte obovatis subcoriaceis, amentis masculis tenuibus,
staminibus flavis, pedicello capsulorum nectarium 6ies
superante.
__ livida: foliis subtus livido-glaucis. S. livida
a Wnbg. lapp. n. 488. t. 16. f. 6. S. depressa p.
livida Fr. Koch.
* eriocarpa: capsulis sericeis.
** lejocarpa: capsulis glaberrimis.
— bicolor: foliis subtus glaucis haud lividis. (8.
bicolor (Ehrh.) Fr. nov. ed. 2. p. 284). 8. depressa
y. bicolor Fr. Mant. I. 1. c. Koch.
Ha b. in Sueciæ provinciis mediis (livida) et
meri-dionalibus {bicolor).
b. orientalis: frutex procerior, foliis majoribus utrinque
glaberrimis, oblongo-lanceolatis, margine sinuatis,
amentis masc. crassioribus, staminibus fulvis,
cap-sularum pedicello nectarium non raro 9ies superante.
— 8. Starlceana Willd.
Ha b. in Silesia et prope Koenigsberg; per Rossiam
mediam et septentrionalem, Sibiriam etc. haud
in-frequens. E Petropoli formarn maxime vegetam habeo.
Den andra arten är den s. k. S. pyrenaica Gouan., om
hvilken jag efter föregående vidlöftiga framställning kan fatta
mig kortare. Blytt upptäckte för många år sedan på Dovre
en liten pilart, hvilken Fries i Nov. Mant. I. p. 74
uppförde såsom 8. pyrenaica *norvegica. Densamma har sedan
dess återfunnits flerestädes på våra lappska fjäll, och ehuru
den i åtskilligt afviker från den verkliga sydeuropeiska S.
pyrenaica, äro öfverensstämmelserna dock så stora, att något
tvifvel o in identiteten ej gerna kan uppstå. I Salices Lapp.
p. 81 benämnde jag denna art 8. ovata Ser., dels derföre
att Seringes egna exemplar i hans exsiccater och figur i
Mo-nographien närmast tycktes öfverensstämma med vår form,
dels emedan namnet S. pyrenaica ej syntes mig passande
för en art från Skandinaviens fjäll. Det är emedlertid troligt,
att Seringes 8. ovata mera afser den form af S. arbuscula,
som Willdenow kallade S. Waldeteiniana, och att man ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>