Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
brosa aquatica. Flera af dessa återstående torde dessutom
också kunna finnas i N. Ångermanland. — Alla nu anförda
upptäckter göra dock blott en skenbar rubbning i vår
fastställda gräns mellan Al- och Alder-regionen. Ty största
delen af de arter, om hvilkas vidsträcktare utbredning man
nu fått kännedom, äro antingen verkliga rariteter i
Alder-regionen eller tillhöra blott dess invid hafskusten eller
Al-regionen närmast belägna delar, då de deremot i Alregionen
till hufvudsaklig del äro allmänt utbredda och gifva den dess
mer omvexlande utseende.
Ålder regionen utmärkes derföre bäst, såsom vi förr
angifvit, som Löfträdsregionens negativa del och förhåller sig
till Alregionen, såsom Tall- till Gran-regionen. Den trakt,
der Alderregionen mest liknar Alregionen, är belägen vid
hafskusten (och det är endast med denna i ett och annat
afseende egendomliga trakt, som vi något behöfva sysselsätta
oss, dä regionen i sin helhet redan i förra afhandlingen
blifvit beskrifven). Förutom det mildare klimatet bidraga till
den större omvexlingen i växtligheten härstädes i väsendtlig
mån de talrika bergshöjderna. De icke allenast skydda
dalsänkningarnas växtlighet; de lemna äfven i sina mot söder
och öster vanligen stupande branter en sista tillflyktsort för
flera redan i sydligare delen af Norrland såsom allmänna
försvunna arter. For att visa dessa bergs växtlighet, välja vi
en beskrifning af det mest kända bland alla nemligen
Skuluberget , emedan en sådan fullständigast uttrycker, hvad de
öfrigas blott till en mer eller mindre ofullkomlig grad förmå,
och särdeles då detta derjemte genom sin imponerande storlek
och såsom en af gammalt antagen vegetationsgräns, kräfver
särskildt omnämnande.
En knapp fjerdedels mil n. om Docksta gästgifvaregård
i Vidbyggerå s:n vid den nordligaste af Ulångerfjärdens vikar
är Skuluberget beläget, sa nära kusten, att blott en mindre
by och stora landsvägen norrut rymmas emellan. Tätt invid
vestra sidan af vägen reser def sig nemligen först med en
något öfver 100 fot hög, brant sluttning, ofvan hvilken
vidtager en vertikal vägg af ungefär 700 fot utan märkligare
afsatser. Derofvan utbreder sig den kullriga hjessan. Nämnda
stupande bergvägg,- som i öster och något mot nordost gör
berget fullkomligt otillgängligt, tillhör ej dess öfriga sidor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
