Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
att lysa, efter att fria luften en tid fatt tillträde. Dock
fortfar veden att lysa i mycket förtunnad luft och i syrgas ej
märkligt starkare. I qväfgas fortfar skenet 12—24 timmar,
då det i fria luften brukar bibehålla sig 6 à 9 dagar; i
vätgas visar det olika förhållande, stundom slocknar det genast;
i kolsyra fortfar det ej Öfver 20 och i "salpetersyrlighet"
ejöf-ver 7 minuter. — Lysveden synes ej åstadkomma någon
märkbar förminskning af luftens syre, hvarföre man torde
kunna betrakta detta fenomen såsom en mycket långsam
förbrännings-process, vid hvilken endast omärkliga qvantiteter
syrgas då och då förbrukas. Genom behandling med
sjudande vatten eller af 65° il. upphör veden att lysa, hvaraf
det visar sig, att" detta ej är en egenhet hos sjelfva
vedfibrerna, utan hos de derjemte befintliga delarne, hvilka
utdragas genom det varma vattnet.
Icke blott hos murken ved har ett dylikt fosforescerande
sken blifvit iakttaget, utan äfven hos andra växtdelar, som
stått på öfvergång till förgängelse. Så t. ex. berättar Meyen,
att han pä en nattlig vandring genom en skog på tvenne
ställen påträffat ruttnade, fosforescerande svampar, hvilkas
lysande materia han med en käpp kunnat stryka på
träd-stammarne; ruttnande persikor hafva äfven visat ett dylikt
sken, liksom äfven i källare förvarad och der grodd potatis,
då den straxt före förruttningen sönderskurits. Noggrannast
är detta sken beskrifvet hos multnande ekblad af Tulasne
i hans intressanta afhandling: "Sur la phosphorescence
spon-tanée de 1’Agariciis olearius Dec., du Hhizomorpha
sub-terranea Pers. et des feuilles mortes du chène." Dessablad,
hvilka tydligen tillhörde fjolåret och ännu egde en ganska
fast konsistens, visade icke ett fosforescerande sken öfver
hela sin yta, utan nästan endast på de fläckar, der bladets
bruna eller gråa färg var svagare och isynnerhet der de
genom en delvis förvandling af parenchymet blifvit mycket
bleka och nästan hvitaktiga*). Äfven förvissnade och till
en viss grad förmultnade knoppar samt en liten gren af
samma träd visade samma sken, men den sednare endast på
ytan af det ställe, der den blifvit skild från stammen. De
*) Oliv-trädet härjas stundom af en sjukdom, hvaraf \eden blir
mjuk och lös, och samtidigt med vedens hvitnande erhåller den dä
äfven en tydlig fosforescens. (Viviani, Funghi d’ Italia p. 6’2).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
