Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
D. „Fyen, Einsiedelsborg. — S. Sm. Gestr. Gefle. — F.
Åland, Åbo; Nyland.
Varierar mycket; de olika formerna ha blifvit indelade
efter närvaron af incrustation eller ej uti f. murida och
incru-stata; efter primära rörens mer eller mindre framstående uti
f. lævis och rudis; efter längden af stjelktaggarne uti: f.
ma-cracantha och micracantha; efter svepetaggarnes längd uti
f. rnacrostepliana och microstephana, efter längden af
fruktskärmen uti f. macroptila och microptila; efter kransstrål
ar-nes enpipiga ändcellulers längd uti f. macroteles och
micro-teles, o. s. v.
Anm. 1. Ch. ceratophylla Wallr. Ann. bot. tab. V. är en forma
incru-stata, rudis, micracantha, micro-stephana, -pliln, -teles, braohyphylla, clausa. •—
Ch. latifolia Willd. är en forma iucrustata, levis, micracantha, micro-stephana,
macroptila, -teles. — Man skulle kunna a priori uppställa hundratals former,
af hvilka jag dock ej sett mer än ett tjog. Wahlstedt visar klarligen (p.
34—37), att de olikheter, Wallman uppgifver skola finnas mellan Ch.
tomen-tosa L. och Ch. ceratophylla Wallr., ej finnas, utan bero på misstag af Wallm.
Anm. 2. Wahlst. (p. a. st.) uppgifver, att hans observationer tyckas
bekräfta Vallroths uppgift, att antheridiisköldarne endast äro 4 till antalet.
Jag har hos de exempl. af såväl söt- som saltvattensformen jag haft tillfälle
undersöka med mogna antheridier, alltid funnit 8 sköldar. Man bör dock
nogare se efter, om det ej kan finnas former med endast 4 sköldar.
Anm. 3. Enligt A. Braun skulle svepetaggarne teml. regelbundet vara
ordnade i 3 rader; hos de former, jag varit i tillfälle att undersöka, ha
endast 2 rader förekommit.
Betraktelser öfver de allmänna företeelserna af
växternas föränderlighet.
II. Det mest karakteristiska i växternas utbredning är
denna begränsning af hvarje arts område (area1, som
framkallar den hypothésen, att alla individerna af hvarje species
härstamma från ett gemensamt ursprung och hafva utspriddt sig
i olika rigtningar derifrån. Visserligen äro vissa växters
(särdeles bland kryptogamerna och vattenväxterna) area så stor,
att vi ej kunna uppvisa något tydligt centrum, och att andra
äro så sporadiska, att de synas hafva många sådana; men
dessa växtformer äro få i jemförelse med dem, hos hvilka ett
motsatt förhållande eger rum. Naturligtvis stå arterna i detta
hänseende midt emellan genera och varieteter; de förra hafva
en vidsträcktare, de sednare en inskränktare utbredning. I
jemförelse med djurriket (åtminstone de högre formerna) synas
växttyperna i allmänhet ha mera inskränkta och beständiga
områden.
Den mest i ögonen fallande orsak till denna begränsning
i rum består utan tvifvel i det faktum, att växterna
förekomma der, hvarest de finna mest utrymme och minst fiender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
