Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
utan uteslutande afseende på sin bildning. Ju mindre sådana
hinder växterna ha att strida emot, desto större utbredning
äga de (såsom ökenväxter ni. fl.).
De tre stora hufvudformerna i växtriket —
Akotyledo-ner, Monokotyledoner och Dikotyledoner — äro i det
allmännaste fördelade i samma proportion i de särskilda
verldsdelarne; detta är ock fallet med de större ordningarne, såsom
Compositæ, Leguminosæ, Gramineæ och andra; hvilket synes
antyda, att förmågan af förändring tinnes nära nog i lika
grad hos olika klasser och gör sig gällande under de mest
olika förhållanden.
Ju lägre organiserade växterna äro, desto vidsträcktare
är deras utbredning, mest sålunda hos Acotyledoneæ minst hos
Dicotyledoneæ — i öfverensstämmelse med det factum, att de
lägsta växterna ha största förmågan af förändring eller
obeständighet. Sällan uppträda samma arter med samma
varieteter på långt skilda lokaler, deremot representeras de oftast
af andra grupper af beslägtade former, hvilket synes kunna
förklaras af den hypothésen, att de nuvarande arterna
uppstått genom förändring af det ursprungliga, samt att
varie-teterna aflägsna sig från stamformen.
Det finnes vissa delar af jorden, som utmärkas af en
påfallande enformighet i deras fanerogama vegetation, ehuru
den är rik på individer och har en viss synbar vppighet.
Sådane äro regionerna kring de stora sjöarne i Norra Amerika,
Eldslandet och Falklandsöarna, Pampas i Syd-Amerika,
Si-berien och Norra Ryssland, Island och vestra Skotland, hela
Ganges-slätten och många andra trakter. Alla dessa
regioner ha ock en stor enformighet i sin fysiska karakter;
medan andra, hvarest ytan är mera bruten, jordgrunden olika
sammansatt och klimatet uppvisar stora ytterligheter och
öfverflöd på ljus, hysa de mest olika växtarterna, såsom
Syd-Afrika, många delar af Brasilien och Anderna, Södra
Frankrike, Mindre Asien, Spanien, Algier, Japan och Australien;
allt stående i sammanhang med orsakerna till växtverldens
föränderlighet. — Polar-regionerna ha hufvudsakl gen fått sina
växter från de kallare sins emellan mycket olika tempererade
zonerna, och dessa arter äro särdeles variabla, ehuru inom
jemförelsevis små gränser till storlek, färg och beklädnad.
Många af deras arter finnas ock, jemte andra med dem nära
beslägtade, på bergen i varmare och äfven tropiska nejder,
dit de utan tvifvel förflyttats af krafter, som nu mera ej äro
i verksamhet,
Oarnes Floror hysa nästan utan undantag färre arter än
närliggande fastland; antalet af species jernfördt med genera
är ock ringare. Ju mera aflägsen en ö är, desto fattigare är
dess Flora, desto egendomligare och desto ringare proportio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
