Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
ma, att hos många fleråriga växter en skennar stabilitet
kommer deraf, att individerna kunna vara ganska länge och
öf-verlefva talrika generationer af andra (hufvudsakligen
annu-ella) arter, generationer, hvaraf somliga kunna förete
egendomliga karakteren som ej funnos hos den gemensamma
stamformen, hvarifrån de härflutit.
Frågan om de växtfamiljers första ursprung, hvaraf spår
finnas i de äldsta geologiska formationerna, eller om
växtlifvet abstrakt taget kan på vetenskapens närvarande
ståndpunkt ej lösas. Växternas geologiska historia gynnar ej
the-orien om en fortgående utveckling, dels derföre, att de äldsta
igenkännbara typer redan hade en ganska utvecklad
organisation, dels emedan man aldrig funnit en fossil växt, som ej
kunnat ge anledning att förmoda närvaron af en klass eller
familj, som antingen ännu finnes eller är medelformen till de
nu existerande. Dessutom är det ju ännu föremål för
mycken osäkerhet och strid, hvad soin, i växternas system
utmärker och betingar en högre plats: Äro de kosmopolitiska
växterna af en högre ordning än de, som äro inskränkta till få
lokaler? Äro hermafroditerna högre än diklinerna,
parasiterna framom sina näringsväxter, de hvilkas frön ega hvite
för mer än de, som sakna dem, Gymnospermæ högre än
An-giosperinæ, vattenväxterna än landtväxterna? — Många
andra dylika frågor bevisa det ofvan sagda.
Det är otvifvelaktigt, att vi ej direkt känna ursprunget
till någon vild art, att många af dem skilja sig från andra
genom vissa egendomligheter i struktur, att några alltid
mångfaldiga likartade former utan någon variation, och slutligen
att sådana finnas, som utan variation bevarat sina
karakte-rer oförändrade under mycket olika förhallanden och genom
flera geologiska perioder: nya upptäckter hafva ej förminskat
vigten af dessa facta, och naturforskarne, som gjort dem till
föremål för sina reflexioner, hafva ej deraf härledt ett enda
nytt argument. Vilja vi då deraf sluta, att arterna verkligen
äro sjelfständiga och oföränderliga skapelser, ehuru det ofta
är oss omöjligt att bestämma deras gränser, så måste vi deraf
på samma gång sluta, att hvarje vidare undersökning af detta
ämne är öfverflödig, och att alla de vägar, som man hittills
trott öppna för naturforskarens undersökningar, böra betraktas
soin slutna, ända tills sjelfva lifvets orsak är funnen.
Af dessa facta är den genetiska likheten det rigtigaste
och i sjelfva verket det enda, som ger oss ett materielt och
påtagligt argument. För nybörjaren synes det som
härstammade alla växter, hvilka likna hvarandra, från en enda
stamform, men samma logik skall ock leda honom att tro, att
alla, hvilka ej äro lika, böra härstamma från olika stamfor’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
