Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
sig genom sina tjocka 3 lin. breda, kortspetsade och tandade
hylleblad och de jemna icke vågiga bladen. Torde stå
närmast R. cordifolius Horn, men som jag icke sett exemplar
at’ denna art, kan jag icke afgöra deras affinitet» *). —- Bland
’) För några år sedan erhöll jag, att meddelas i Notiserna, från hr lektor
Lö nroth följande beskrifning å förra formen:
»Rumex gentilis, n. sp. phyllis perigonii fructiferi in’erioribu> subc
rda-tis vel quinquangularibus, acutiuscnlis, duobus vel omnibus graniferis, superne
in-tegerrimis, inferne denticulatis, dentibus triangularibus, verticillis remotiusculis,
foliis radicalibus sub — oblongis, caulinis auguste lanceolatis, undulatis et crispis,
acutis, petiolis supra planis, costa tenui marginatis.
Planta plerumque metram gallieam longa et ultra, ramosa, inter sectiones
Hydrolapathorum et Nemolapathonim fere media, his magis affinis. Folia
radicalia plerumque oblonga, magis minusve ob.usa, longe petiolata, basi sæpe
truncata 1. subcordata, petiolum vix superantia, lamina sæpe pedali, summa
braeteiformia, basi in petiolum brevem sensim angustata, omnia eximiè
undu-lata et crispa. Panieula sæpius foliosa, ramis adseendenter patentibus,
virga-tis, folio vel foliolo fuleratis. Vertieilli subapproximati. Pedunculi infra
medium articulata Perigonia mediocria. Phylla perigonialia juniora extracte
lingulato-triangularia, adulta magis minusve dilatata, æque longa ac lata,
cor-data vel basi subcordata truncatave 5-angularia (i. e. lineis quinque rectis
sæpius eircumscripta, quarum duæ ultimæ longiores, in apicem acutiusculum
1. obtnsiusculum productæ, rnediæ 1. laterales plerumque 3-dentatæ, dentibus
triangularibus, acutis), nervösa.
Exemplar af denna form skickades till adjunkten F. Areschoug, som då
förberedde sin uppsats öfver Rumices, men jag erhöll från honom ingen
upplysning om hans åsigt derom. — Innevarande år har Rumex conspersus Hn.
varit ovanligt ymnig kring Stockholm och jag har aldrig förgäfvrs sökt
den på lokaler, der R. domesticus och R. obtusifolius vuxit invid eller
blandade om hvarandra; och på några ställen har R. conspersus varit till
iudivid-anlalet betydligt öfvervägande de båda sistnämnde. Till följe af de talrika
iagttngelser, jag således varit i tillfälle att göra, har jag öfvcrtygat mig om
1) att R. conspersus är en hybrid form af R. domesticus och R. obtusifolius,
samt 2) att den förekommer under 3:ne former, hvaraf de 2:ne extremerna
närma sig till endera af stamformerna, och midtformen är den mest utmärkta.
Då F. Areschoug påstår, att R. conspersus aldrig företer några
mellanformer (till domesticus och obtusifolius), bör ihågkommas att den «in Scania
inter rariores est», hvarföre den ärade Rumicografen troligen ej haft tillfälle
att uppspåra några sådane, som kring Stockholm verkligen finnas. Ju mera
den närmar sig R conspersus, desto smalare bli de inre kalkbladen och nästan
alltid försedda med 3:ne fullt utbildade gryn, samt visande förvandtskap mel
R. domesticus blott uti vid basen bredare och i spetsen kortare samt mera
afrundade kalkblad samt uti de något smalare vågbräddade bladen. En sådan
modifikation anser jag otifvelaktigt nyss beskrifne R. gentilis vara
(blomgrenarne äro alldeles liknande R. obtusifolius). Den äkta R. conspersus (midt
formen) har visserligen oftast blott ett af sina bredare kalkblad grynbärande,
och de innesluta sällan någon hinnfrukt; men nästan alltid finner man i dc
nedre blomkransarne en eller annan blomma, som äfven på afstånd utmärker
sig genom betydligare storlek (och rätt ofta är den likasom fyrkantigt vingad
af 4 stora kalkblad) och man finner den alltid gömma en mycket utbildad
frukt, som afviker från alla andra genom större storlek och hvassa kanter,
tillfölje af de mycket konkava sidorna. — Hvad R. Areschougii beträffar, förmodar
jag den vara synonym med R. propinquus I. E. Aresch., och det synes mig
tänkbart, att äfven denna utgör en länk af R. conspersus, närmare åt R.
domesticus (eller R. crispus). R. cordifolius Horn. har, enligt exemplar från
Köpenhamns bot. trädgård, ovanligt breda kalkblad och ett helt annat utseende
än någon af våra former.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
