Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
ständigare insigt i vart fäderneslands växtgeografi och således
gerna vilja taga kännedom om äfven de ringaste bidrag
dertill, med nöje skola åtfölja mig pa nagra utflygter i denna
trakt. Mangen torde måhända äfven vid en blick på
Sveriges karta hafva kommit att tänka derpå, att Umeåtrakten
borde särskilt undersökas, derför att den stöter intill tvänne
pä sätt och vis àtskiljda hafsbassiner. Den löper ut i hafvet
och bildar likasom ett knä, hvilket i sammanhang med de
öar, klippor och skär, som ligga strödda emellan Öster-
och-Vesterbotten, samt ett från finska sidan likaledes utskjutande
knä gör farvattnet trångt. Norr om detta af sjömännen sa
mycket fruktade farvatten, som kallas Qvarken, vidgar sig
den egentligen s. k. Bottniska viken, för att snart ater
sammandraga sig, sa att den bildar en nästan cirkelrund yta.
Söder om Qvarken äter utvidgar sig det vida större vatten,
som kallas Bottenhafvet, och sammandrager sig ned mot
Gefle-trakten och Ålands skärgård, hvarest är ett med Qvarken
jemförligt trångt farvatten.
När man nu vet, att der vid Dalelfven är en skarp gräns
mellan en sydlig och nordlig svensk vegetation, och att ett
lands växtlighet beror till en ganska betydlig del pä dess
förhållande till hafvet, torde man tänka, att äfven här vid Umea
en dylik gräns skulle vara till finnandes. Och det är just
detta, som inträffar. Om än afbrottet icke är så stort, som
vid Dalelfven, är det likväl ganska anmärkningsvärdt och
torde ega sin grund i samma orsaker.
Likasom den is, som drifver in i Gefle-bugten om våren,
fördröjer dennas utveckling och ger stadens närmaste
omgifningar en nordlig karakter i växtligt afseende, sa är det
äfven här den af Qvarkens holmar och de på ömse sidor om
hafvet från fasta landet utskjutande uddarne sammanbundna
och derför länge qvarliggande ismassan, hvilken är orsaken
till vårens sena ankomst till dessa nejder. Den lifgifvande
vårsolen har att kämpa med de från hafvet kommande isiga
vindarne. De oerhörda snömassor, som under den långa
vintern hopat sig till en betydlig höjd på landet, smälta derför
endast mycket långsamt. Här vid kusten är det vanligt, att
snön ännu ligger qvar på sina ställen, när man från de
uppåt landet och Lappmarken liggande socknarne får höra
omtalas, att våren der står i sin skönaste fägring. Hvad under
då, om vi icke kunna finna här de vårväxter, som längre
söderut vakna till lif, så snart snödrifvorna hafva försvunnit.
Man går här hela den langa vintern och väntar med längtan,
att våren skall komma med sina blommor, och, när våren
ändtligen kommer, finner man med sorg sina förhoppningar i
afseende pa de väntade blommorna nästan svikna. De
vårväxter, som äro mångåriga, kunna icke uthärda den långa
vin-terdvalan. Förhållandet mellan dvala och vaknande, växande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
