Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
uppräknade icke H. suecicum, collinum stoloniferum,
glomera-tum, cymosum, gothicum, norvegicum, corymbosum, crocatum,
rigidum — således nästan halfva antalet, och i stället för
dessa finner man der endast en, som icke förekommer här,
nemligen H. diaphanum. Om några, såsom H. gothicum,
corymbosum och crocatum, kan man väl pasta med temlig
säkerhet, att de leda sina anor från fjällen. Uti denna mening
styrkes inan, da man ser dein växa invid elfven pa sådana
låga strandremsor nedom branta backar, från hvilka elfven
under tidernas lopp småningom dragit sig tillbaka. Deras
frön kunna hafva blifvit nedförda af Umeaelfven, som är
uppfylld med större och mindre forsar nästan ända till utloppet.
Såsom man känner, är clet isynnerhet nedanför forsar, som
man anträffar allt flere fjällväxter, ju längre man reser
uppför någon af de norrländska elfvarne. Hieracium suecicum,
cymosum och norvegicum ater förekomma ganska allmänt och
ymnigt öfver hela slätten. Skulle möjligen någon kalkhalt i
jordmonen vara orsaken till deras allmänna spridning? Så
uppgifver åtminstone Mag. Unander, att det är denna
kalkhalt, som denna slätt har att tacka för de jemförelsevis goda
skördar, som vanligen här erhallas, ehuru dess genomskärning
ser ut, såsom om den bestode endast af grof sand, då den pa
ytan likväl företer grönskande ängar och sädesfält.
Botrychia förmå väl lika litet här, som annorstädes, att
framstå såsom bestämmande växtlighetens skaplynne, när man
tar en flyktig öfverblick af den, emedan de äro till sin färg
lika med den grönskande gräsmattan och till storlek
obetydliga, men de förekomma utspridda öfver hela slätten, och äro
således icke inskränkta till enstaka fläckar, såsom pa andra
orter. Man söker dem sällan förgäfves pa åkerrenar och
sluttningar mot söder, ehuru aldrig någon betydligare mängd af
exemplar förekommer pa samma ställe. De Botrychia, som
anträffats häromkring äro: B. matricarioides Willd., B.
rna-tricariæfolium Br., B. lanceolatum Ängstr., B. boreale Milde,
B. Lunaria (L.), B. tenellum Ängstr. — således alla svenska
med undantag af B. virginicum (L.). Huruvida alla dessa
äro sjelfständiga arter, tillhör visserligen vetenskapsmännen
att afgöra, men nog har jag varit frestad att draga i
tvifvelsmål, huruvida t, ex. B. boreale, som jag näst B. Lunaria
oftast varit i tillfälle att se, är en från denna skiljd art.
Stundom växa dessa båda pa samma ställe, som B. lanceolatum,
och särdeles der kan man söka upp sådana exemplar, som
lagda bredvid hvarandra bilda en sammanhängande series af
i hvarandra öfvergående former, och, till hvilken af de s. k.
arterna man skall hänföra hvarje individ, beror då endast på
tycke och smak. Men huru hafva dessa öfvergångsformer
uppstått, och hvarför förekomma de företrädesvis der, hvarest
båda hufvudformerna finnas? Hade man här att tillgå den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
