Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från mitt liv i Tvärhamn - Studentmössan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
LUDVIG NORDSTRÖM
III.
Det var de mest envetna, envisa, omöjliga
människor, jag i mitt liv träffat på. När det gällde att få
dem ur gamla inrotade föreställningar.
Hamnen hade ett läge, som det inte fanns maken
till på långa håll.
— Varför bryter ni inte jord här i backen? frågade
jag. Och odlar?
— Det lönar inte.
— Lönar det inte! Backen är ju vänd åt söder
och skyddad av berg och skog mot alla vindar.
— Det är så mycket sten.
— Forsla bort den då!
— Vem ska göra det, tror du?
— Ni förstås.
— Vi ha inte tid för arbetet på sjön!
Jag framkastade då den tanken, att hela hamnen
skulle bilda bolag eller en kooperativ förening. Var
och en skulle inträda i bolaget med sina redskap som
insats, och efter deras värde skulle han få ett visst antal
lotter. Fångsten skulle sedan bli gemensam egendom
och säljas, varefter inkomsten skulle fördelas efter
lott. Härigenom skulle slumpens makt i fisket
motarbetas och en klokare fördelning inträda.
Som denna anordning skulle frigöra en hel del
arbetskraft, kunde hamnborna uppdela sig i tre
huvudgrupper, en som skötte arbetet på sjön, en som skötte
fångstens beredning och slutligen en som skötte
jordbruket. Under sådana förhållanden bleve det en lätt
sak att ta itu med brytning av backen, och där kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
