Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från mitt liv i Tvärhamn - Studentmössan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTTENHAVSFISKARE IS
bli trädgårdsland för hela hamnen, så att man slapp
köpa potatis i stån eller av öbönderna. Rå gårdarna
odlade man redan krusbär och vinbär, ja, en
företagsam fiskare hade till och med skördat körsbär. Vad vore
enklare än att få ut en trädgårdsmästare, som gav råd;
på så sätt skulle man inom några år kunna förvandla
denna av naturen gynnade hamn till en fullständig
trädgård.
— Eller vad säger ni själv, gubbar?
— Tror du inte, bönderna tog alltsammans av oss,
då? svarade de.
— Inte om ni hade tillräckligt med pengar! sa jag.
— Ja, men var ska en få det ifrån?
— En någorlunda hygglig årsinkomst för er går
upp till ungefär 4—500 kronor, inte sant?
— Ja. Knappa!
— Den skulle ni galant kunna höja till, låt oss ta
lågt, en 600!
— Pah! Hur då?
— Genom att skaffa motorbåtar.
— Det kostar.
— Ni får lån ur fiskerifonden. Och har ni
motorbåtar, så kan ni gå till havs. Betänk, att när ni var
barn, stod strömmingen ända härinne i sundet, och
nu går han knappt till ytterstränderna av ön och
ofta inte ens till skären. Förr eller senare bli ni tvungna
att söka honom längre ut. Det längsta ni går ut är en
mil. Utanför Öbacka fiska Solumsfiskrarna redan tre
mil från land. Och har ni motorbåt, är det en lätt sak,
men har ni inte, så är det en hel affär. Inte sant?
— Joo ... men ... du vet... pengarna!
— Pengar får ni skaffa från stån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
