- Project Runeberg -  Bottenhavsfiskare /
37

(1934) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från mitt liv i Tvärhamn - Studentmössan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOTTENHAVSFISKARE

IS

såna där herrkarlar, som int kan hålla sig inom sin
rang utan ge sig ut på specklation? Vore jag som 1
här i hamna, så skulle jag ge’n respass, och det, så
det skulle gå som en kattskjuss ändå! Och den tanken
är jag inte ensam om. Sör i hamna är det mång, som
anse, att det är då rena skammen att ha en sån där
faen grå i lag med sig, både på sjön och på land och
i lag med jänter och allt, som är.

— Hä hä! sa gubben. Det var nog käringa, som
yrka på att vi skulle ta’n, då han erbjöd sig för inte,
och så länge han arbeta för maten, så få’n väl bli!

— Och sen då! Va tro I, han gör sen då! Fähund
där! Tro I, han gå här och arbeta för inte! Pass! Så
dum ha I aldrig sett en herrkarl vara! Nej, nog vet
han, vad han gör, må I tro. Och fast han int ha nån
lön hos er, så laga han nog, att han tjäna på affärn
för det. I ser, vad han har ljugit ihop om mig, och
I kan vara lugn för att det komma att gå alldeles på
samma sätt med er. Bara han har kommit hem till sitt
igen, så sätt han sig och ljug ihop och skriv och dikta,
och då är det 1, som få betala, och det ordentligt ändå!
Men hade jag’en här, skulle jag betala’n för mina
ben, jag!

Jag ansåg det inte med mina principer förenligt
att lyssna längre, men dessa ord hade skurit mig i
hjärtat och molntäckt, i ett slag, den soliga idyll> jag
upplevt sedan ett par månader. Mina triumfer med
studentmössan visade med ens sin ihålighet, och jag
kände mig omgiven av idel falskhet och fiender, där
jag förut trott på vänner och naturens öppenhet.

Men allra mest smärtade mig gubbèns ord, hela
deras cyniska köld. Så kallt, så likgiltigt såg man alltså

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:36:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bottenha/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free