Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från mitt liv i Tvärhamn - Studentmössan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
LUDVIG NORDSTRÖM
XI.
Och däri hade jag inte tänkt så galet, det visade
sig snart.
Vädret förmörkade sig, och sommarn började
betänkligt luta till höst, då en moi*gon gick upp med storm.
Det var inom parentes sagt en prima syn. Vi stodo
oppi backen och sågo stora fartyg ila ute på det
gräsgröna stormhavet för bara tackel och tåg, och det
föreföll lika fantastiskt, som då små roddbåtar dras
av drakar. Man såg ovillkorligen uppåt himlen efter
draken nu också, men där jagade bara molnen, hårda
som kisel.
Sådana dagar låg arbetet så gott som nere i hamn.
Man sysslade lite med surströmmingskaggarna, tog
ett tag här och där, men knappast blev det något
gjort på allvar. Jäntorna hade lite tvätt i bodarna, deras
röda eller nyponskära liv lyste så vackert mot det
upprörda vattnet, och de skreko, pratade och sjöngo.
Fästmön gick på som en trast dagen i ända.
Men borta om uddarna dök den ena bogserarn upp
efter den andra. De hade förankrat timmerlassen i
skyddade vikar, ty i denna storm var ju all bogsering
otänkbar, och nu sökte de hamn för att dansa och
skoja med jäntorna, vilka de betraktade som sin
egendom. Det fanns sprit i skansen och spelmän.
Och Olga sa:
— Jo, nu ska du få se på, Nordström! Nu blir det
dans, och det är bäst du bommar för skullen ordentligt
i natt, för annars yete necken, hur det går.
— Hur så?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
