Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från mitt liv i Tvärhamn - Studentmössan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTTENHAVSFISKARE
IS
— Jo, du vet, ångbåtspojkarna, det är ena riktiga
rackare, och dom är int go av sig, om det komma
i fråga!
Jag var sysselsatt med att täta småkaggar åt gubben.
De stodo i kompanier på utbryggan, och nu gällde
det att fylla dem med vatten och att, allteftersom det
rann bort, ösa på nytt, för att få dem täta.
Medan jag höll på därmed, kom just en flock
ångbåtspojkar. Det var solbrända typer i blå
maskinistkostymer, med sjöstövlar på fötterna och cap på skalln,
pipa eller cigarrett i mungipan och kvicka ögon.
När de fingo syn på mig, stannade de, hela bunten.
De slogo sig i slang med jäntorna, och nu är det
ju utmärkande för outvecklade kvinnor, folkets barn,
att de kuscha för mankön. De våga inte opponera, de
ha något av slavinnor i sig, innerst inne, äro smickrade
att tilltalas och hanteras och falla undan och lyda
och följa.
Sålunda bara skrattade och fånade jäntorna även
nu, och jag fick genom vinden då och då ett par ord
i öronen.
— — den där–-ta våra
jänter–-studentmössa, ha ha! — — —
Och i den stilen.
Jag erfor sedan, att de genom prat och sladder
och tidningarna visste om min existens i hamn, och
de betraktade mig helt naturligt som en inkräktare.
Särskilt retade det dem, att jag var student och stundom
bar mössan.
Och det visade de också. De togo hamnpojkarna
med sig ombord och söpo med dem. Sen kommo alla
dragande under spel och sång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
