Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från mitt liv i Tvärhamn - Studentmössan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 LUDVIG NORDSTRÖM
Och särskilt pigga voro de naturligtvis på fästmön.
— Hon har en bekant gosse på en av båtarna! sa
Olga.
Men då tog mitt överklassblod emot ändå.
Va i hälsefyr! Rivaliserade man med ångbåtspojkar
nu också! Nå, den som har tagit fan i båten, får ro
honom i land.
— Håll i dig nu, Nordström! sa hamnpojkarna. För
nu vet du, att du sitt löst, om det kniper! Så student
du är!
Och så skrattade de med full hals, inte elakt precis,
men lite triumferande ändå — ty, hur det är, men
blod är tjockare än vatten.
Fästmön satt och sjöng, och i de blickar, med vilka
hon överfor främlingarna, såg jag kontinenter,
världskartor, som jag var för ung och oerfaren att begripa
men som ändå bekommo mig illa.
Jag kände, kort och gott, att det var till dem hon
hörde och inte till mig.
Det kände de också, och jag kan icke förneka, att
de voro i sin fulla rätt att handla, som de gjorde.
Natten’ kom med mörker och stjärnor och dragspel
och dans borta på banan. Jag dansade med, men jag
kände mig ganska osäker och undrade, hur det hela
egentligen skulle sluta. Då och då fick jag mig en
knuff och ett glåpord under dansen, men det gick
inte till angrepp.
Jag räddade fästmön i tid upp till skullen, eller
rättare, hon kom med andan i halsen och flåsade:
— Följ med! Ångbåtspojka vill åt dig! Vi få
bomma för!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
