Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från mitt liv i Tvärhamn - Judas Iskariot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTTENHAVSFISKARE
IS
om morgonen, då solen reste sig långsamt ur havet
och då allting var så tyst, att man måste höra något
mumla i sitt inre, därute drogs jag av en
oemotståndlig makt just till den boken. Och det var
profeternas ord, som ropade ur stillheten, med gamla
döda Öbackabors röst. Ja, så var det!
Nu är ungdomen blyg och vågar inte visa sig som
den är, därför döljer den sig så gärna bakom hån och
gyckel, men det betyder i själva verket ingenting, i
alla händelser ingenting ont.
Och som jag nu inte kunde bärga mig utan måste
läsa ur bibeln denna söndagsmorgon, och som jag
var ung och blyg, så blev följden den, att jag raljerade
lite, härmade en präst och mässade den gammalmodiga
texten.
Till en stund gick det bra, men slutligen fällde
gumman sin sax, vände sig om, rättade på de
bastanta glasögonen och sade:
— Lek du med Guds ord, karl?
— Hur skulle jag det? Jag läser ju bara, som
det står tryckt, ord för ord utan att ta från eller
lägga till!
— Höre väl jag, hur du läs med rösten din, höj
och sänk jussom vädret, som far där i spisen om
hösten. Men sanna ordet, du, som de gamlen sa, och
dom var visare än bå du och jag. Människan varder
till skam, sa dom. Och det tör kunna hända, att
innan du fått sex fot mull över dig där i backen,
har du blivit till skam du med. Han var nog stursk,
n’Judas Iskariot med, då han var pojk jussom du,
men skulle du önska vara i kläderna hans, tänk du,
som han sen vart i allt eländet sitt, då han slog ihäl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
