Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från mitt liv i Tvärhamn - Judas Iskariot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
LUDVIG NORDSTRÖM
men n’Judas, han var då farligt kort om huvut för
jämnan, så sint vart han och kasta på gubbkräket.
Men då vet en, att det rakt gick alldeles på tok. För
gubben han dödde, han, tå det, som n’Judas kasta
på’n. Ja ja, men.
Då vart nog n’Judas liksom lite ängslig ändå,
men han visste nog, att n’Herodis var en farlig
kronkarl till å vränge lagen och känne till alle tjyvpass,
som dom hadde där i domstolsväsendet där i landet,
så han anförtrodde’n, vad han hadde gjort, och då sa
n’Herodis:
— Var det nån, som såg’et? sa han.
— Nej! sa n’Judas.
— Ja, låss int om’et då! sa n’Herodis.
Men då kom käringa sättandes och skulle nog tala
om, att gubben hennes hade blivit ihälslagen, för
att jussom få nån rätt, kan en ju begripa, efter
n’-Herodis var fjälingsman. Men puttsan heller,
n’He-rodis var nog som alle annre fjälingsmän, så han var
svår i att ta tå folk, men aldrin att han gav nå, så int
fick käringstackarn nån rätt, utan i stället så inbillte
n’Herodis Judas., att han skulle frie till na för att få
gården efter gubbkräket. Och det gjorde Judas-trollet
där, och, ja ja, blev det inte gifte av.
Men jämmaligen, ett så olöckligt äktenskap som
det vart! Ja, käringstackarn, hon grinde bå natt och
dag med förklä sitt för öga och vagga som för
tandvärken och sucka och jämre, och hon var då så till sig,
så hon trodde int, hon skulle kunna leva mer. Och
då n’Judas frågte na, va det var, hon sörjde över
så oförlåtligt, så var det då tri saker.
För det förste var det det, att hon hade blivit å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
