Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från mitt liv i Tvärhamn - Judas Iskariot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTTENHAVSFISKARE
IS
med gubben sin. Och för det andre var det det, att
hon var så olöckligt gift. Och för det tredje var det
det, att hon hade haft en pojk, men när överheten
gav sig till å halshugge allt mankön där i Betlehem,
så hade hon satt’en i en kläkorg i havsjön;, och så
hade’n flutit å gåle, och hon hade aldrin sitt’en mer.
Men nu var det så, att käringa kungens där på
ön Skariot, hon hade nog talt om för n’Judas, va han
kom ifrån, och då’n hörde den hänn käringa tala om
kläkorgen nu, så vart han jussom seende med engång
och såg sin synd.
Och just på den tiden var det, som våran frälsare
for och döffte där i Judalandet, och n’Judas gick
till’en och bekände sin synd och fick förlåtelse och
blev upptagen i nåd och vart en lärjunge, men du
vet, att han var så snål, som han hade lärt sig där
hos n’Herodis, att han sålde frälsarn för tretti
riksdaler, och då han betänkte sin synd, hängde’n sig i
en gran, och sir du nu, att det var sanning i ordet, som
de gamlen sa, att människan varder till skam.
Aldrig var det lönande, du lek med Guds ord,
karl, utan göm’et i ditt hjärta och ödmjuka dig inför
Herren, förty utan han är du som en lus och komma
till intet.
Och därmed gav hon gubben en puff.
— Sitt du och sov, karl! Opp och rusta dig. Det
ring samman nu, höre du’nt det!
Gubben brummade, och så stultade båda ut i den
soliga dagen, bort över det blanka issvallet på
hamnvägen, upp till det vita kapellet, som syntes ett par mil
till havs.
Men jag hade blivit fundersam. Ty denna historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
